Konsten att föröka sig
I sommar ska min syster ha barn. Så har jag nyss fått reda på att i höst ska en nära vän till mig ha barn. Vad är det här? Det verkar som om alla skaffar barn, och det är klart man själv funderar på när och hur eller om man ska skaffa barn, när man hör att andra gör det
Jag läste en krönika i metro idag om detta. De flesta män vill tydligen vänta med att skaffa barn så länge som möjligt, helst efter trettio. Detta verkar bli alltmer vanligt även hos kvinnor. Men de flesta kvinnors chanser att få barn minskar påtagligt efter trettio. Åsikterna går ju isär om vad som är “viktigast”: att vara förälder och ägna sig åt sitt/sina barn eller välja att inte skaffa barn och ägna sig åt sitt eget liv
Men ärligt talat, när du är över sjuttio år och sitter ensam på ett ålderdomshem någonstans, vad tror du är viktigast då? Vad tror du att du sätter högst värde på? Att du har barnbarn som besöker dig, eller alla dina minnen från resorna till Thailand?
Visst, det är ju inte bara sådana saker som att resa man kan ägna sitt liv åt, men när man frågar folk varför de inte vill skaffa barn, eller väljer att vänta med att skaffa barn, så är det ofta sådana svar man får: “jag vill resa, se världen”, “jag vill uppleva så mycket som möjligt under mitt liv”, “jag vill träffa nya människor, skaffa nya kontakter världen över”
Jag ser inte ner på dem som väljer att inte skaffa barn, men inte heller på de som skaffar barn i unga år. Jag skulle själv inte ha någonting emot att skaffa barn redan nu, om det vore så att jag hade ett jobb och en stadig inkomst tillräcklig för att kunna försörja ett barn förstås. Det är helt individuellt när man väljer att skaffa barn, och allas liv ser ju förstås olika ut
Det jag stör mig lite på är denna fixering vid upplevelser och socialt liv. Jag vet inte riktigt hur vanligt detta är hos människor, men det finns onekligen en hel del som tycker det är konstigt när folk aktivt väljer att skaffa barn innan de ens fyllt tjugofem. För “man blir ju så låst när man skaffar barn”…. eller?
Är inte att skaffa barn en upplevelse i sig, en du kommer bära med dig hela livet och kommer sätta enormt stort värde på, till skillnad från den femtioförsta resan till Thailand?
Dagens musiktips: Ebba Grön - “Ung och kåt”
Håller helt med om din sista mening! Självklart är ju graviditeten och barnet i sig en enormt härlig upplevelse! Jag har redan hunnit med en massa annat och samlat på mig minnen från mitt liv. Just nu påbörjas en ny fas i mitt liv som innehåller man och barn och det kännsotroligt härligt! Därmed inte sagt att min lilla familj aldrig mer kommer att kunna resa och se världen. Tvärtom är jag fast besluten om att ge mitt barn underbara upplevelser redan i tidig ålder. Som till exempel att resa! När/om man väljer att skaffa barn kan bara man själv besluta om och alla val ska självklart respekteras. Själv kan jag bli lite trött på kommentarer som "åh du ska bli mamma - då kommer du bli sådär tråkig ju". Lika väl som man respekterar de som inte skaffar barn bör även de som gör det respekteras i denna resornas tidsålder. Kram kram
