Killing the chickens to scare the monkeys

Jag såg häromdagen en dokumentär kortfilm med namnet ”Killing the chickens to scare the monkeys”. Filmen syftade till Kinas strategi att avrätta de som sätter sig upp emot kommunistpartiet för att skrämma befolkningen till att underordna sig och förhindra framtida uppror
   Detta är förstås inget nytt fenomen, vilket alla som följt med någorlunda i världspolitiken de senaste åren vet. Redan 1989 på Himmelska Fridens torg demonstrerade människor i Kina emot kommunistdiktaturen, för mänskliga rättigheter, frihet och demokrati. Obeväpnade demonstranter dödades av militär därför att de vågade stå upp för det de trodde på. Men på över tjugo år verkar inte så mycket ha hänt i landet när det gäller dessa frågor. Faktum är att händelsen 1989 tystas ner så pass mycket att vissa ungdomar i Kina idag inte ens känner till den

En kritisk vändpunkt kom 2010, när Nobels fredspris tilldelades som bekant Liu Xiaobo, som länge varit en stark regimkritiker, något som uppenbarligen irriterade KKP (Kinas kommunistiska parti). I och med tilldelandet av fredspriset till Xiaobo tog västvärlden, eller i alla fall den norska nobelkommittén, tydligt avstånd ifrån kommunistpartiets styre av Kina, ett oerhört viktigt avståndstagande speciellt eftersom det handlar om ett sådant högt värderat pris som nobelpriset
   Repliken från Kina var förstås att bojkotta Nobelpriset, och det gick så långt att Kina instiftade ett eget pris vid namn ”Konfucius fredspris”, vilket 2010 tilldelades vicepresident i Taiwan: Lien Chan, som tyvärr vägrade att ta emot det. Priset gick istället till en sexårig kinesisk flicka som fick ta emot priset å den egentliga pristagarens vägnar. 2011 tilldelades Vladimir Putin priset för att ha ”ökat Rysslands militära och politiska status”

Fredspris eller inte står en sak ändå klar: ett land som mördar oliktänkande av den enda anledningen att de är oliktänkande, ett sådant land varken förtjänar eller kan behålla sin status som supermakt särskilt länge. Ett sådant land kommer sakta vittra sönder inifrån förr eller senare, vilket historien har visat oss om och om igen. Särskilt när det handlar om ett land som Kina, som är en snabbt växande ekonomi och som därför redan har hela världens ögon på sig

En fri och demokratisk värld kommer aldrig att kunna byggas på sådana grunder. En fri och demokratisk värld är
en värld byggd på Upplysningens värderingar, på sekulära, demokratiska värderingar, på humanism, individuell frihet och medmänsklighet. De krafter som kämpar för dessa värden har historiskt sett alltid till slut hamnat på den vinnande sidan
   Dessutom kan en hel befolkning människor aldrig skrämmas till lydnad, det kommer alltid finnas de som trots farorna talar ut om det de tror på, och aldrig kommer förlora tron och hoppet om en bättre framtid
   … man kan tysta en människa, men aldrig tysta en idé om frihet


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0