KarlHenrikKarlsson

If I don’t know what god is it is impossible for me to try to negate god. God is defined differently, therefore the negation from the atheist is different in most situations, depending on how “god” is defined. But atheism is still the default position, since the defined claim needs to be proven. When the defined claim about a god is proven, then and only then is it justified to believe it

Let’s start with a simple statement:

   “I believe in god”

The statement above needs to be defined in order to make it meaningful. Now compare it to this statement:

   “I believe in the sun, and I call the sun ‘god’”

The second statement is much more compelling, since the term “god” is defined as something we can see and investigate on
   But since there generally is no satisfying definition of a god that everyone agrees on, the statement “I believe in god” is virtually meaningless. The statement is different for each individual, and as is shown above it always needs a definition to have any meaning at all. There is a saying that “there are as many gods as there are people”
   The definition of god needs to be of the kind that it:

     i) only includes things and/or phenomena that aren’t already explained,
       doesn’t have a definition, and doesn’t already have a name
    ii) excludes things and/or phenomena that are already explained, does have a definition,
       and does already have a name

The two criteria above are necessary, firstly in order to avoid confusion and give wrong connotations, and secondly because things and phenomena that already are explained and have been given a name are in no need for further definitions or explanations. Explained things and phenomena are already defined, otherwise they wouldn’t be what they are, and wouldn’t be called what they are called
   Let’s look again at the statement:

   “I believe in the sun, and I call the sun ‘god’”

Here, “god” is defined as “the sun”. But since the sun already has a working definition, i.e. we know what the sun is, the statement violates both of the two criteria above. It includes a phenomena, “the sun“, that already has an explanation, a definition and a name. To infer the term “god” to represent the sun gives the wrong connotations, and it unnecessarily gives the sun a new label, a new name, and (probably) new characteristics
   So it is easy to see why the two criteria above are necessary when defining god, and a lot of confusion and unnecessary debating could be avoided by keeping them in mind

*     *     *

But this is of course "god of the gaps". That is, filling in god wherever we have a gap in our knowledge. When that gap is filled there is no longer any need for god to occupy it, for the reasons stated above. In that way god keeps getting pushed further and further back as our knowledge is increasing
   God will only disappear completely when we know all that there is to know, untill then there will always be gaps for a god to occupy

Det är idag förbjudet med Eutanasi i Sverige, men i några få länder i Europa, bland annat Nederländerna och Belgien, så utförs aktiv dödshjälp på vissa sjukhus och av vissa läkare. De flesta av läkarna (i alla fall i Sverige) är emot eutanasi, förutom i de fall där det handlar om att förhindra onödigt lidande för en patient
   Det är dock sedan några år tillbaka så att en patient om hon så önskar kan tacka nej till behandling av sin sjukdom, och på så sätt låta naturen ha sin naturliga gång utan att inverka. Tvångsvård av en patient är alltså förbjudet. Kanske är detta ett första steg till att tillåta även aktiv dödshjälp?
   Läkareden, eller den hippokratiska eden, går ju just ut på att göra “det goda” i en medicinsk situation, och att upprätthålla liv. Men ibland innebär det goda handlandet att avsluta en människas liv, till exempel när det inte finns hopp om förbättrad hälsa, och obestridliga indikationer på att sjukdomen kommer leda till patientens död. Men i vissa fall så önskar patienten avsluta sitt liv innan hälsan har försämrats så pass mycket att livet inte längre är drägligt eller värdigt. Det är bland annat det debatten om eutanasi handlar om

Men vad händer när det inte handlar om att förhindra lidande? Ska en människas vilja att dö respekteras, även om personen i fråga inte lider av någon sjukdom alls? Kanske handlar det om en person på sin ålders höst som inte längre ser någon mening eller glädje med tillvaron, utan istället aktivt väljer att avsluta sitt liv
   I livets slutskede föreställer jag mig att man ser saker och ting i tillvaron i ett helt annat ljus än när man är ung. Det kan vara svårt att föreställa sig exakt hur mycket annorlunda man ser på livet när man en dag blir gammal. Det är ju oundvikligen så, att ju äldre och svagare man blir desto mer blir man beroende av andra människor för att klara tillvaron. Detta har många svårt att acceptera. Att ha varit självständig i hela sitt liv för att sedan plötsligt blir beroende av andra människor för själva sin existens. Vissa människor skulle hellre dö än att tvingas leva så… bokstavligt talat

Jag är individualist, humanist. Jag tror at respekten för en människas fria vilja borde respekteras oavsett person och situation. Om vi ska respektera människans fria vilja och självbestämmande, borde detta även innefatta rätten att bestämma över sin egen död. Rätten till ett värdigt liv ska kompletteras med rätten till en värdig död
   Men naturligtvis tycker jag inte att man ska utföra aktiv dödshjälp på vem som helst. Även i de länder som tillåter eutanasi finns det flera kriterier som patienten i fråga ska uppfylla. Patienten ska till exempel lida av en dödlig sjukdom, där det utan tvivel kommer sluta med ett dödsfall. Jag tycker inte man ska ge eutanasi till personer som till exempel lider av psykiska sjukdomar där det finns bra behandling att tillgå, personer som kanske inte är vid sina sinnens fulla bruk när de säger att de vill dö
   Däremot är jag för eutanasi i de fall där patienten själv har tagit ett rationellt, under lång tid genomtänkt beslut att avsluta sitt liv, och där det finns en tydligt definierad och rationell anledning att vilja dö

Jag tror själv att det starka motståndet emot eutanasi bottnar i människors dödsångest, en stark ovilja att erkänna döden som ett oundvikligt faktum, med allt vad det innebär. Vi människor är så att säga “beroende av livet” i en mening, och det har ju sina naturliga förklaringar. Om vi inte var rädda för att dö, om vi inte hade dödsångest så skulle inte människosläktet överleva. Dödsångest är en nödvändig egenskap för ett djurs överlevnad i ett evolutionärt perspektiv, det är en säkerhetsmekanism som ökar våra chanser till överlevnad
   Jag är själv nu för tiden inte speciellt rädd för att dö, jag har helt enkelt accepterat den, tagit ställning till den och så att säga försonat mig med tanken att jag en dag ska dö. Men även jag har naturligtvis känt dödsångest ett otal gånger, och jag vet naturligtvis inte hur jag kommer se på döden när jag blir äldre.
   Men jag tror ändå att dödsångesten är någonting alla borde försöka bli av med. Vi borde fokusera på livet före döden, istället för att oroa oss för den dag vi ska ta farväl. Vi borde respektera de människor som är modiga och starka nog att rationellt kunna hantera och diskutera tanken på den egna döden. De som står på tröskeln till döden, och vågar ta steget ut med huvudet högt och ett leende på läpparna

"Don't fear the reaper"


Dagens musiktips: The Shins - “Saint Simon”

Igår satt jag och såg på Efterlyst på tv. Där fanns ett inslag om en ung tjej, 20-åriga Emma, som blivit misshandlad av sin pojkvän. Hennes pojkvän hade starka våldstendenser redan tidigare, han var oerhört kontrollerande och hade misshandlat henne även tidigare. Efter att hon gjort slut brast det tydligen för honom, han misshandlade Emma så svårt under över en timmes tid att hon hamnade i koma
   Mannen sitter nu anhållen hos polisen för misshandeln. Han hade misshandlat Emma så brutalt, och förstört hennes kropp så allvarligt att hon aldrig kommer bli helt återställd igen. Efter en kort tid i koma har hon nu vaknat upp, men kan varken gå eller prata ännu. Läkarna vet inte hur återställd hon kommer bli med tiden, men hon kommer aldrig bli den hon var innan misshandeln ägde rum

*     *     *

Det här är bara ett fall av många som har uppmärksammats i medierna de senaste åren. Här är några andra exempel bara från de senaste två åren, som de flesta nog kommer ihåg:
   - Mordet på Therese Johansson Rojo 2009, en 16-årig pojke mördar Therese, efter påtryckningar från sin jämnåriga flickvän
   - Mordet på Nancy 2009, en ung flicka som mördas på väg hem från en fest, till synes av ingen anledning alls
   - Fallet i Bjästa uppmärksammat 2010, där en ung flicka våldtas på en skoltoalett och där folk sedan ställer sig på våldtäktsmannens sida
   - Fallet Mats Ahlm 2010, som åtalas för mordet på sin flickvän Linda Chen, eventuellt på grund av ekonomiska skäl
   - Samt den 23-åriga mannen i Landskrona 2010, som slår ner en 78-årig kvinna på en parkeringsplats, till synes på grund av att kvinnan och hennes man tutat på den 23-åriga mannen för att få honom att flytta sin bil. Den gamla kvinnan avlider senare av sina skador

Sådana här historier får naturligtvis vem som helst att må illa. Var har respekten och empatin tagit vägen? Har det alltid sett ut så här, eller är detta våld emot kvinnor ett fenomen som har något med tiden vi lever i att göra? Det känns onekligen som att våldet emot kvinnor har ökat, något som också undersökningar gjorda av brottsförebyggande rådet konfirmerar
   Antalet anmälda fall av misshandel mot kvinnor över 15 år de senaste tio åren (källa: brottsförebyggande rådet):



Antalet anmälda fall av kvinnomisshandel har ökat under lång tid. Till viss del kan det förklaras med att fler fall anmäls, särskilt sedan lagstiftningen ändrades i början av 1980-talet så att misshandlade kvinnor inte längre kunde ta tillbaka sin anmälan. Enligt större svenska frågeundersökningar kan vi se att det framför allt rör sig om två särskilt utsatta grupper: ensamstående mödrar som främst utsätts för våld av närstående och kvinnor som blir utsatta för våld i yrkeslivet. Det är också i dessa två grupper som ökningen är mest tydlig (Brottsförebyggande rådet)

Jag känner själv flera kvinnor/tjejer, vars pojkvänner behandlat eller behandlar dem illa och respektlöst på ett eller annat sätt. Det kan handla om försök att kontrollera och styra deras liv, vad de gör och vilka de träffar, män som är otrogna, män som förtrycker kvinnor etc…. inga namn nämnda
   Är detta ett symptom av tiden vi lever i, är vi mindre moraliska idag, och vad beror det i så fall på? Det verkar vara en sorts värdenihilism som idag genomsyrar samhället (och som bland annat ses som en orsak till varför religionen ökar i inflytande, även till viss mån i ett så sekulariserat land som Sverige)
   I det postmoderna samhället har det ju länge talats om moralrelativism, det vill säga att det inte existerar någon objektiv moral: synen på moralen och vad som är moraliskt är istället någonting som varierar från tid, plats och situation. Kan detta ha något att göra med det till synes explosionsartade våldet emot framför allt kvinnor
   Det är sant att det inte finns någon objektiv moral, men det betyder absolut inte att allting är tillåtet, eller att vi kan göra det som känns bra just för stunden och strunta i konsekvenserna av våra handlingar
   Jag är värdenihilist, jag tror inte på en objektiv moral utan ser snarare moralen som ett slags “socialt kontrakt”: vill vi leva i ett samhälle och åtnjuta dess fri- och rättigheter, måste vi skriva under detta kontrakt, med andra ord följa samhällets lagar och regler som tillåter oss att leva ihop i fred och harmoni. Som humanist tror jag detta är den enda vettiga positionen att ha

Mäns våld emot kvinnor bottnar förstås i rädsla och osäkerhet från männens sida, hur mycket männen själva förnekar det, det kan naturligtvis också handla om psykiska problem hos våldsutövaren, men detta är en parentes. Att våldföra sig på någon som är fysiskt svagare än en själv är oförlåtligt. Ägnar man sig åt ett sådant beteende bryter man det samhälleliga kontraktet och har med andra ord själv frånsagt sig sina samhälleliga rättigheter
   Det är naturligtvis oerhört viktigt att våldet emot kvinnor motverkas, men man måste också se till varifrån beteendet kommer. Jag har inget direkt svar på den frågan, som sagt har kanske våld emot kvinnor alltid varit så utbrett som det är idag, att det istället är antalet anmälningar som har ökat de senaste åren. Kvinnornas emancipation medförde ju en ökad intolerans emot våld emot kvinnor, kanske är det så att män helt enkelt känner att deras maktpositioner är hotade?

Jag tog en promenad ner till kiosken för att köpa cigaretter ikväll. Den var stängd, men som tur var hittade jag en matbutik som var öppen. Nu slipper jag vara helt sysslolös ikväll, jag har cigaretter att röka och lite rödvin kvar i boxen jag köpte i torsdags
   På vägen hem gick jag genom Tessin-parken. Jag tycker om att gå genom tomma parker sent på kvällen. Det är någonting fascinerande med mörkret och tystnaden, man får lugn och ro att tänka
   Jag har börjat måla på en ny tavla förresten, ska lägga upp bild på bloggen när den är klar!

Jag har några planer till i sommar:

   - Läsa en sommarkurs på distans. Så man åtminstone får lite pengar att leva för, och lite extra poäng skadar ju inte heller!
   - Ta körkort. Tanken var ju att ta körkort i Stockholm i vår, men det blev inte så. Jag tänkte ta körkort i Linköping i sommar i stället. Lite lättare att hitta bra körskolor där
   - London resa. Jag har velat åka till London oerhört länge, och sagt varje sommar att jag ska komma iväg, får se till att verkligen göra det i sommar
   - Tatuering. Ska eventuellt tatuera mig i sommar också, i Stockholm eller Linköping vet jag inte ännu. Motivet är också lite oklart, men jag har ett par idéer i alla fall


Dagens musiktips: Aram Khachaturian - “Gayane’s Adagio”