Har Svenska kyrkan blivit vänsterpolitisk?
I påsk i år anordnade Svenska kyrkan ett Påskupprop emot alliansens sjukförsäkringsregler, i syfte att få uppmärksamma problemet och få politikerna att ändra reglerna omedelbart. Tusentals människor uppgavs samlats på olika platser runt om i landet för att demonstrera sitt missnöje. Bakom uppropet står Sveriges kristna råd (SKR) som också har protesterat direkt till regeringen i frågan
Jag är ingen anhängare av alliansens sjukförsäkringsregler. Även om syftet kanske var gott när de först införde de nya reglerna så lyssnade den då nyvalda regeringen inte på kritiken ifrån oppositionen, och de nya sjukförsäkringsreglerna har gjort mycket mer skada än nytta. Vi har alla hört historierna om svårt sjuka människor tvingas gå till arbetsförmedlingen för att söka jobb, bara för att där få bekräftat att de är för sjuka för att arbeta, och under tiden däremellan gå nästan helt utan ersättning
Men vad har egentligen Svenska kyrkan med detta att göra? Kyrkan har ju uppenbart ingen direkt politisk makt, även om dess åsikter och värderingar indirekt så att säga ”smittar av sig” på politiken. Svenska kyrkan har onekligen en röst i samhället, även om den rösten må ha försvagats efter separeringen av kyrkan och staten år 2000
Att kyrkan protesterar emot att svårt sjuka människor blir utförsäkrade och tvingas ut i arbete trots sin sjukdom är förstås ingen överraskning. Det vore väl snarare en överraskning om kyrkan inte protesterade när svårt sjuka människor far illa. Men är inte detta även ett politiskt ställningstagande? Genom att öppet och högljutt protestera emot högerregeringens politik, ställer sig då inte Svenska kyrkan indirekt på oppositionens sida? Det vore lätt att dra en sådan slutsats, men jag tror ändå det är felaktigt att göra det
Detta är inte första gången ett påskupprop i SKR:s regi har ägt rum. År 2005 anordnades till exempel ett påskupprop för en humanare flyktingpolitik i Sverige. Detta då vi fortfarande hade en vänsterregering och Göran Persson som statsminister. Om påskuppropet 2011 var att ställa sig till vänster i politiken, så skulle uppropet 2005 vara att ställa sig till höger
Nej, Svenska kyrkan har alltid stått på människans sida, och även här. Det är högst positivt att så är fallet, att Svenska kyrkan vågar stå upp emot makthavare och framföra sina egna åsikter i sådana här och liknande frågor, oavsett färg på regering
Men trots allt är det ju alltför lätt att tolka Jesus i bibeln som socialist. Att avstå värdsliga ting för ett högre ideal är ju nästan exakt den tanke som Socialdemokratin har kämpat för under hela 1900-talet. Om Jesus var här idag har jag ingen tvekan om att han skulle stå på den enskilda människans sida
Jag har heller ingen större tvekan om var han skulle stå politiskt!
Dagens musiktips: Movits! - "Vad dom än säger"
Så här i påsktider....
Så här i påsktider skulle jag vilja berätta en saga för er. Det är en saga om en man som hette Jesus och som offrades för våra synders skull. Påsken talas ju ofta om som en kristen högtid, trots att det helt uppenbart inte är det. Försök till exempel att hitta några referenser till påskharen eller påskägg i bibeln. Påsken är, liksom Julen, ursprungligen en hednisk högtid, ett tillfälle då man firade vårens ankomst
Men låt oss ändå låtsas att det verkligen är en kristen högtid från början, och att allting runt påsken handlar om Jesu uppståndelse på den tredje dagen efter korsfästelsen
De kristna säger ofta att vi ska tänka på vad frälsaren Jesus har gjort för oss, hur han så altruistiskt har offrat sitt liv för allas våra synder, men jag har ännu inte hört någon tillfredställande förklaring på vad synd egentligen är, eller varför det skulle krävas en blodig avrättning av en människa för att förlåta denna synd
Fast… egentligen var ju förstås Jesus gud, så det var ju faktiskt gud som offrade sig själv till sig själv… och detta gjordes för att sona det brott Adam och Eva begick när de åt av frukten på kunskapens träd i Edens lustgård… men det var ju förstås först efter att de ätit av den frukten som de fick kunskapen om vad som var rätt och fel, så enligt bibeln visste varken Adam eller Eva vad denna handling skulle få för konsekvenser… och vänta nu, vem var det egentligen som uppfann synden, det måste väl ha varit gud själv?
Så vi har alltså en gud som offrar sig själv till sig själv, som förlåtelse för ett brott som Adam och Eva inte visste var ett brott förrän efteråt, och som bara är ett brott så länge gud säger att det är det… ja, det är just det de kristna firar på påsken: en totalt osammanhängande och ologisk historia om en gud som offrar sig själv till sig själv, för att sona ett brott emot en regel han själv har skapat
Det är detta de kristna valt att kalla för ”guds kärlek”, som de är så glada över just den här tiden på året. Ingen verkar tala så mycket om att det är en blodig avrättning de firar, men här är en tankeställare: om Jesus hade avrättats och uppstått på 1900-talet istället så skulle de kristna bära en elektrisk stol runt halsen istället för ett kors!
Nej, själv firar jag hellre påsken tillsammans med familj eller vänner, de är bra mycket roligare än Jesus, de svarar åtminstone när man pratar med dem. Får jag bara lite ägg, lite påskmat och ett glas rödvin till så är i alla fall jag nöjd!
GLAD PÅSK!
Fukushima - är vi verkligen villiga att leva med kärnkraftens risker?
Jag anser mig ha en relativt pragmatisk ståndpunkt i frågan, jag är inte för kärnkraft men är också medveten om att det inte går att stänga av den imorgon och sedan fortsätta precis som vanligt. Vad olyckorna i Harrisburg -79, Tjernobyl -86 och Fukushima 2011 visar är att kärnkraften är en oerhört riskabel energikälla. Låt oss komma ihåg att de kärnkraftverk i Fukushima som drabbades så hårt av tsunamin som träffade Japans östra kust hade just den höga säkerhetsnivå som man trodde var tillräcklig för att förhindra denna typ av katastrofer, men det räckte ändå inte
Argumentet, som många kärnkraftskramare har använt sig av, att "de moderna kärnkraftsverken idag är så pass säkra att en olycka som den i Tjernobyl inte skulle kunna inträffa" var legitimt att använda fram till 2010, men vem skulle idag med trovärdighet kunna använda det argumentet som ett argument för att behålla kärnkraften, eller till och med bygga nya kärnkraftsverk?
Många har förutspått ett ökat motstånd emot kärnkraft efter olyckan i Fukushima, och detta tror jag också är ganska sannolikt. Om till och med moderna kärnkraftsverk kan haverera och orsaka så stora skador som de i Japan, hur skulle vi då någonsin kunna kalla kärnkraften för en säker energikälla?
Miljöpartiet har i Sveriges riksdag återigen väckt frågan om kärnkraft. Alliansen vill satsa på mer kärnkraft, med argumentet att de alternativa, förnybara energikällorna inte kan förse oss med tillräckligt mycket energi för att ersätta kärnkraften. Men det paradoxala i det argumentet är ju att om vi inte bygger ut och utvecklar de alternativa enerigkällorna så kommer de naturligtvis alltid vara otillräckliga, och därmed kommer kärnkraften alltid att behövas. Det enda sättet att komma ur dödläget är att satsa på förnybar energi samtidigt som man använder kärnkraftsenergin i den utsträckning den behövs
De flesta håller väl med om att det finns vissa risker med kärnkraft, men jag tror inte de flesta inser exakt vilka riskerna är eller hur stora konsekvenser de kan få på både natur och människor. Men samtidigt står kärnkraften idag för så stor del av vår energiförsörjning att det vore omöjligt att avveckla inom den närmaste framtiden utan att bygga ut de alternativa energikällorna
Så frågan är vilket som väger tyngst: fördelarna eller riskerna med kärnkraften? Är vi villiga att leva med riskerna eftersom vi behöver energin, eller är vi villiga att satsa fullt ut på förnybar energi och slippa de oerhörda risker som vi ständigt påminns om är inneboende i kärnkraften?
Sverigedemokraterna riksdagens fjärde största parti, men för hur länge?
Det är förstås dumt att dra förhastade slutsatser av en enda mätning, det är långt till nästa val och opinionen växlar ibland nästan från dag till dag. Men det är anmärkningsvärt vilket gehör SD ändå har fått för sin politik bland väljarna. Jag är oerhört tacksam att de övriga partierna i riksdagen inte anpassat sig till SD:s retorik, och att de hindrat SD från att få direkt politiskt inflytande. Att etablerade partier anpassar sig efter främlingsfientlig retorik när ett parti med sådana åsikter äntrar en riksdagsbyggnad är ju ett fenomen vi har sett i en del andra europeiska länder på senare år
"Men Sverigedemokrater är ju inte rasister, de vill bara begränsa invandringen" ....visst, och Göran Hägglund är ateist!
Sverigedemokraterna (inte nödvändigtvis väljarna, men de politiskt aktiva inom partiet) välkommnar människor från utomeuropeiska länder lika välvilligt som en taliban välkomnar danska karikatyrtecknare. Naturligtvis kan Sverigedemokraterna inte öppet gå ut och säga att de har främlingsfientliga åsikter, då skulle väljarstödet snabbt sjunka under 4%-spärren
Jag har hört att det är "politiskt korrekt" att kalla Sverigedemokrater för rasister, men jag behöver faktiskt inte hålla mig till politisk korrekthet, och det är inte heller därför jag kallar Sverigedemokrater främlingsfientliga. Det räcker med att se vad de själva gör och vad deras politik får för konsekvenser för att dra slutsatsen att detta är ett främlingsfientligt parti. Som det står i bibeln, Matteusevangeliet 7:15-16: "Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem"
Jag tvivlar starkt på att SD blir Sveriges fjärde största parti i riksdagsvalet 2014. Vinden vänder snabbt i politiken, och det är högst tveksamt om ett så litet enfrågeparti som SD ändå är kan få så pass högt väljarstöd. Jag förutspår att vid nästa mätning är partiet tillbaka på en lite mer rimlig, lägre nivå
Kort, personlig tirad om alliansens Fas3
Inför valet 2006 lanserades Moderaterna som ”Sveriges nya arbetarparti”. Sossarna hade länge varit på tillbakagång i opinionen, de hade suttit så länge vid makten att de nästan tog den för given, men efter valet 2006 fick vi istället en borgerlig regering
Nu, efter valet 2010 har borgarna också för första gången lyckats sitta kvar vid makten under två mandatperioder. Men lite ironiskt är det nog ändå att bara när de borgerliga partierna politiskt rört sig mer åt vänster och nästan börjat använda sig av vänsterretorik så kunde de borgerliga sitta kvar vid makten i två mandatperioder, om än i minoritetsregering sedan 2010
Signifikant för ett parti som vill kalla sig ”arbetarparti” borde vara en väl utarbetad arbetsmarknadspolitik. Men den politik som Moderaterna har fört de senaste åren har fått hård kritik, framför allt av partierna på vänsterkanten, men nu börjar även borgerliga röster höjas om att politiken inte fått de goda konsekvenser för Sverige som det var tänkt. Debatten om sjukförsäkringen är ett typiskt exempel på hur även borgerliga politiker kritiserar den egna politiken
Sjukförsäkringsdebatten har förts ad nauseum, så i detta inlägg vill jag fokusera på en annan del av alliansens arbetsmarknadspolitik: Fas3
Kritiken har haglat emot Fas3, vad jag skulle vilja kalla en uttänkt ”slutförvaring” av långtidsarbetslösa. Det har beskrivits både i tidningar och tv som modernt slaveri, som ett sätt för regeringen att effektivt snygga till arbetslöshetssiffrorna genom att dela ut meningslösa låtsasjobb till de arbetslösa och samtidigt ge arbetsgivaren betalt. Insändarna från privatpersoner med erfarenhet av Fas3 till olika tidningar talar också sitt tydliga språ
Fas3, då den arbetslösa placeras på en arbetsplats i brist på riktiga arbeten, där den arbetslösa inte får fullvärdig lön, har dåliga arbetsvillkor och ständig ångest över hur hon ska överleva på den lilla inkomst hon faktiskt har. Arbetsgivaren får dessutom betalt för att ta emot den arbetslöse, vilket har lett till att många oseriösa arbetsgivare tjänar pengar på arbetslösa och utsatta människors arbetslöshet
Fas3 är ingenting annat än ett sätt att lagra dem som varit långtidsarbetslösa på olika arbetsplatser utan skälig lön, när inga riktiga jobb finns att tillgå. Den långa arbetslösheten, speciellt ungdomsarbetslösheten, som bitit sig fast i Sverige idag har alliansen och moderaterna, det så kallade ”nya arbetarpartiet”, inte kunnat göra någonting åt. Alliansens arbetsmarknadspolitik utnyttjar istället människor och deras utsatthet, och ingenstans är detta mer tydligt än när det gäller just Fas3
Som arbetssökande undrar man ju förstås hur arbetsmarknaden egentligen kommer att se ut den närmaste framtiden, om arbetslösheten fortsätter att vara så här pass hög, om man har oturen att inte hitta ett riktigt jobb och därför tvingas sitta på ett så gott som oavlönat Fas3-jobb och göra ingenting, samtidigt som arbetsgivaren tjänar pengar på ens blotta existens och prekära situation
En fortsatt hög arbetslöshet, utsatta människor som direkt utnyttjas av arbetsgivaren, och en regering som är så pass cynisk att den inte bryr sig om hur mycket dessa människor lider av sin situation. Arbetslöshetssiffrorna är tydligen det som prioriteras högst, inte hur människorna bakom siffrorna faktiskt mår
Så mycket för Sveriges nya arbetarparti. Nej, tacka vet jag Håkan Juholt, som vill tillbaka till klassiska socialdemokratiska ideal där solidaritet och jämlikhet är ledorden, någonting regeringen kunde lära av när de nu redan har övertagit så mycket socialdemokratisk retorik och tankespråk
Stereotyper på universitetet och formandet av personligheter
En vän till mig läser just nu teoretisk filosofi på universitetet, samma kurs jag läste för ett år sedan. Hon och jag har diskuterat en viss lärare där som alltid bär likadana kläder, och jag har också haft andra lärare som uppvisat exakt samma fenomen: samma uppsättning kläder och samma manér på varje föreläsning. Det intressanta med denna lärare är också att personligheten är typisk för det ämne denna person undervisar i, han eller hon uppvisar vissa personlighetsdrag som verkar rent färgade av ämnet
Stereotyper är alltid underhållande, det tycker både jag och min vän på universitetet. Det är väl kanske inte så konstigt att vissa yrkesgrupper klär sig på ett visst sätt, eller agerar och talar på ett visst sätt. Det är ganska lätt, och inte minst intressant, att upptäcka speciella gruppers jargong, oavsett om det handlar om yrkesgrupper eller privata vänskapsrelationer. Lika barn leka bäst heter det ju, denna tanke kan kanske också appliceras på sådana saker som klädstil och språk, likaväl som på personlighet och värderingar
Universitetsläraren som jag nämnde tidigare ska jag inte lämna ut namnet på, jag vill inte gå in alltför mycket på detaljer om honom eller henne. Men denna person fick mig (och min vän) att undra huruvida det yrke man väljer skapar ens personlighet, eller om det är tvärtom: att människor väljer yrke utifrån den personlighet man redan har. Väljer vi till exempel medvetet en viss klädstil på grund av den yrkeskategori vi tillhör, eller är det en omedveten påverkan? För jag är av uppfattningen att vi faktiskt formas av andra människor nästan helt, att ingen har en inherent, inbyggd personlighet klar redan vid födseln, utan att allt vi hävdar som en del av vår personlighet är inlärt vid något tillfälle
För vi människor påverkar varandra hela tiden, även om det ofta är helt omedvetet, och vi lär oss redan som spädbarn att observera och sedan imitera, för att passa in i gruppen som de sociala varelser vi faktiskt är. No man is an island
Men om denna slutsats är sann, kan vi då överhuvudtaget reflektera över de vi är och de vi har blivit, är vi ens medvetna om i vilken utsträckning vi påverkas av de omständigheter vi lever under? Kan min ovan nämnda universitetslärare reflektera över att han eller hon har skapats av sitt yrke, och i så fall: kan vi verkligen säga att det var ett medvetet val av honom eller henne att skaffa sig denna klädstil och dessa manér, eller var det fortfarande ett omedvetet val som han eller hon kände sig ”tvingad” att göra för att passa in?
Det vore till exempel direkt opassande om man som universitetslärare kom in i föreläsningssalen klädd i en tajt, färgglad t-shirt med paljetter och började sjunga schlagerlåtar, en viss anpassning är alltid nödvändig när vi går in i en social roll. Det finns vissa regler och normer vi alla har kommit överens om, och som vi måste anpassa oss efter
Sätt dig gärna ner och fundera över vem du är, och hur din personlighet har formats av din omgivning. Var kommer dina värderingar och åsikter ifrån? Varför har du den klädstil du har? Varför använder du det språk du gör när du kommunicerar med andra? Och den viktigaste frågan av allt är kanske: i vilken utsträckning anpassar du dig efter din omgivning, och är detta en medveten anpassning eller inte?
Dagens musiktips: Johnny Cash - "Man in black"
