KarlHenrikKarlsson

Denna vecka har en relativt häftig debatt förts om pornografi. Canal+, som ägs av TV4, sänder pornografi på kanalen runt midnatt (vilket också sker på många andra filmkanaler). Den mediala debatten blossade upp bland annat på grund av att Jonas Björck, utrikesreporter, kallat det en skam och fördömt sändningar av sådant material. Moralpaniken var inte långt borta, på klassiskt svenskt manér.
   Jan Scherman, som representant för TV4, medverkade i Kvällsöppet och utryckte meningen att det var okej med den typen av sändningar, om det skedde mitt i natten (som det ju också naturligtvis gör) i betal-tv och under kontrollerade former (vilket i stort sett betyder att man granskar filmerna innan de sänds)
   Vissa människor verkar fördöma all typ av pornografi av ren princip. Om porren gränsar till kvinnoförnedring, då kan jag förstå den reaktionen, men om det snarare handlar om stilfull erotik ser jag absolut inget problem med det. Att jämställa pornografi med kvinnoförtryck är som att säga att
   Men så finns det andra som har en vad jag skulle kalla lite mer liberalt och sunt förhållande till pornografin. Människor som inser att pornografi inte behöver innebära kvinnoförtryck, utan tvärtom kan vara både underhållande och ibland till och med upplysande att titta på

Detta leder mig osökt in på sociologen Émile Durkheim, och dennes tankar om samhället! Jag hade faktiskt precis idag en intressant föreläsning om denne sociolog, jag tänkte delge er några tankar han hade, som jag tycker även kan appliceras på den aktuella debatten om pornografi i tv
   Durkheim menade bland annat att till och med sådana skenbart destruktiva fenomen som kriminalitet och självmord fyller sociala funktioner i samhället. De kriminella i ett samhälle har rollen som gränsdragare om man så vill, gränsdragare för vad som är tillåtet och inte tillåtet att göra, utan detta blir gränsen mellan vad som är tillåtet och inte mer otydlig. Självmordet kan å sin sida ses som ett sätt för samhället att bearbeta kollektiv sorg, sorgen som förknippas med självmordet kan ses som en motvikt till och bekräftelse av det positiva i det sociala samhället. Så menade i alla fall Durkheim

Enligt mig kan att pornografi också på samma sätt fyller en eller flera funktioner i samhället. En viktig (och enligt mig ganska uppenbar) funktion är att den motverkar eller lindrar sexuell frustration, har man inte haft sex på länge kan pornografin faktiskt hjälpa en med det, exakt hur antar jag att jag inte behöver gå in närmare på
   Samtidigt kan pornografi utgöra en hos vissa människor välbehövlig verklighetsflykt. Att se en porrfilm är enligt mig inte konstigare än att se nyaste Harry Potter-filmen. Vissa porrfilmer är dessutom oerhört välgjorda (för att vara porrfilmer), pornografi behöver inte handla om B-filmer med låg budget, det kan göras på väldigt stilfulla och ”värdiga” sätt
   Oavsett vad man tycker om den, så fyller pornografin en funktion i samhället. Så har det varit ända sedan antiken, där erotiska skulpturer, erotisk konst och till och med sexuella hjälpmedel av diverse slag var mer förekommande än man kanske skulle tro. Inom det romerska samhället var det till exempel vanligt att pornografiska bilder figurerade på väggarna hos välbeställda aristokrater. Det ansågs inte som någonting konstigt eller omoraliskt att bejaka sexualiteten på det sättet, och det tycker jag inte det borde vara i dagens samhälle heller!


Dagens musiktips: Bob Dylan - "Make you feel my love"

   “They say Islam a religion of peace. Do you buy that?”
   “Yes, when they blow you up there’s a piece of you over there, one piece over there, another piece over there…”

   - Bill Maher, i en intervju med Anderson Cooper


I år är det tio år sedan World Trade Center föll, den elfte september. Minns du var du var när du först hörde talas om attacken? Det sägs ju att när någonting sådant inträffar minns varje människa var man var och vad man gjorde när man hörde talas om det. Det är den typen av händelser som för alltid förändrar debattklimatet och synen på världen, och vad människor är benägna till. Det förändrade också för alltid synen på islam, och framför allt islamsk terrorism, som sedan under hela 00-talet debatterades fram och tillbaka
   Detta startade ju också debatten om övervakning, framför allt på internet, av enskilda medborgare för att förhindra liknande attacker att äga rum. Jag har själv lite bytt position när det gäller övervakningssamhället, säkerheten för medborgarna måste ha hög prioritet, men samtidigt för övervakningen inte få sådana proportioner att de inkräktar på oskyldiga människors privatliv i onödan. Det finns ingen som vill se ett Orwellianskt samhälle, men ett säkert och tryggt samhälle tror jag är någonting de flesta skulle betala ett relativt högt pris för att säkerställa. Vem vill trots allt ha ett nytt elfte september?

Den islamska terrorismen har också radikaliserats under 00-talet, det vill säga blivit tio gånger värre. Vi har förutom WTC-attacken sett terrorattentat i flera europeiska länder, och även våldet emot kristna i mellanöstern har ökat. Islamsk terrorism är inte det största hotet emot den västerländska civilisationen, men den är ändå ett hot. I mellanöstern ställer den religiösa extremismen till stora problem, och har gjort så under lång tid. Denna extremism har nu också börjat sprida sig till Europa och USA
   Jag är inte emot islam i sig, jag har läst och studerat Koranen och som litterärt verk är texten, precis som de bibliska och andra antika skrifter, väl värda att bevara, om inte annat än som ett testamente på hur långt vi har utvecklats som människor. Men en ideologi som kan användas till att rättfärdiga massmord genom att flyga plan in i skyskrapor, eller mordförsök på människor vars enda ”brott” är att ha ritat en karikatyr av en helig profet eller att ha framför kritik av religionen, är i starkt behov av reformering
   Det finns extrema krafter i så gott som alla religioner, i alla fall de som innefattar total underkastelse och lydnad under en gudomlig auktoritet, men det betyder inte att det är försvarbart, eller att man kan skylla det hela på ”extremister” och inte se att stora delar av problemet ligger i ideologin själv. Faktum kvarstår att de människor som säger sig tillhöra ideologin och stötta den, även om de skalar bort de uppenbart omoraliska lärorna, ger skydd åt de extrema krafter vars mål är att missbruka de ideologiska lärorna för sina egna destruktiva syften

Extremism är ju naturligtvis heller inget nytt fenomen. Det har alltid funnits mer eller mindre extrema krafter i stort sett överallt, men det civiliserade samhället har som uppgift att kontrollera och motarbeta dessa krafter. Det sekulära samhället, speciellt i västvärlden, har i regel varit relativt bra på detta, de extrema krafterna har hållits i schack och både samhället och dess medborgare har fått möjlighet att utvecklas i en positiv riktning
   Islam går idag igenom samma process som kristendomen undergick under upplysningstiden. Kritiken emot islam och dess sanningsanspråk liknar de som fördes fram emot kristendomen under 1700-talet och som fortsatte under 1800- och 1900-talen, och som format den sekulariserade och moderata kristendom vi har idag. Detta är en nödvändig och oundviklig utveckling, då människor blir med medvetna om religionens skadeverkningar och negativa utslag som blir alltmer omöjliga att blunda för. Det går aldrig att avskaffa religionen helt, en reformerad religion är antagligen det bästa möjliga resultatet man kan nå
   Det är förstås inte politiskt korrekt att säga att de västerländska värderingarna är överlägsna andra värderingar, men det är dessa värderingar och normer som givit oss det välstånd vi har idag, både ekonomiskt och kulturellt. De positiva effekterna av dessa normer och värderingar är omöjliga att förneka, och i det avseendet är det helt korrekt att säga att de är överlägsna andra som inte ger lika bra eller rent av negativa effekter för ett samhälle
   Har västvärlden rätt att försvara dessa värderingar emot destruktiva krafter utifrån? Mitt svar på den frågan är ja, det som upplysningen tillförde framför allt Europa är för viktigt, för värdefullt för att låta gå förlorat. När yttre krafter hotar att rasera det människor under sekler byggt upp är det mer än rättfärdigat att slå tillbaka. Ett vända andra kinden till-tänkande fungerar inte i längden, det skulle innebära den västerländska civilisationens undergång

Länderna i mellanöstern, länder där islam har skrämmande stort inflytande, har inte nått samma nivå av välstånd som västvärlden. Detta är förstås inte bara religionens fel, även om teokratin har en stor del i detta. Det är inte bara religionen som degraderar samhällen, men i religionens namn kan många oförrätter begås som annars skulle väcka starkt motstånd och fördömande
   Jag är dock lite ambivalent emot begreppet ”islamofobi”. Å ena sidan tycks det syfta till en överdriven rädsla för muslimer överlag, och i det avseendet kan jag förstå det. Men å andra sidan tycks begreppet användas också på kritiken som riktas emot islam idag, och detta är enligt mig någonting helt annat som inte har med fobier att göra
   Att rikta kritik emot islam är inte att vara islamofob, är man då i så fall kristofob om man kritiserar katolska kyrkan? Eller är man judeofob om man kritiserar Israels bosättningar på västbanken? Debatten verkar ha svårt att skilja på legitim kritik och överdriven rädsla, och detta är förståeligt. Det är ibland mycket svårt att skilja på vilka synpunkter som förs fram av rädsla, och vilka som förs fram på grund av en oro inför ett reellt hot
   Provokationer är däremot en annan sak. Att provocera för sakens skull leder sällan till någonting positivt. Det kan diskuteras huruvida vissa uttalanden om islam är rena provokationer på grund av rädsla eller välförtjänt kritik, det är som sagt ibland svårt att se skillnad. Men en sak är i alla fall klar: ingenting rättfärdigar att svara på en provokation genom att ta till fysiskt våld. Civiliserade människor dödar inte varandra, de åtalar varandra

Islam har enligt mig förbrukat sitt förtroendekapital i världen, på samma sätt som kristendomens förtroendekapital försvann redan under medeltiden. Extrem eller inte, så är religionen inte en väg till vare sig sanning eller fred. Det är därför det sekulära samhället, där staten är fullkomligt neutral i religiösa frågor det enda statsskicket som är långvarigt hållbart
   Med det sagt skulle jag aldrig vilja förbjuda religiösa yttringar bland befolkningen, för det första vore det omöjligt, för det andra vore det inte önskvärt. Det handlar snarare om att kontrollera de extrema krafterna som finns överallt, inte bara inom religionen. Det är detta man måste kämpa för, det är livsnödvändigt för mänsklighetens vidare fortlevnad och välstånd

Vi försätts varje dag i valsituationer av olika slag: vad vi ska ta på oss för kläder, vad vi ska äta, vad vi ska fylla dagen med för aktiviteter etc. Men det är sällan vi ställs inför sådana val som påverkar resten av våra liv på ett fundamentalt sätt, men när vi väl gör det så tvingas vi möta vår egen existens på ett sätt som de flesta människor inte är vana vid

Har vi blivit alltför myopiska i vårt tänkande, var vi tappat förmågan att se och planera vår framtid på ett långvarigt hållbart sätt?
   Det är viktigt att hålla en viss distans, både till sig själv och till världen runtomkring. Att ha rätt perspektiv på tillvaron gör att vi som individer kommer mycket längre, utvecklas mycket bättre, än vi annars skulle ha gjort
   Det är detta perspektiv, denna distans, som verkar ha gått förlorad någonstans på vägen. Det verkar som om vi inte längre förstår vad det innebär att vara människa i världen. Vi tittar, men vi ser inte… vi lyssnar, men vi hör inte… vi vet, men vi förstår inte. Sub specie aeternitatis är vi människor bara små, obetydliga varelser på en liten obetydligt planet, i en obetydlig del av universum. Att nå denna insikt, samt att förstå vad den innebär gör oss ödmjuka, bävande inför universums oändlighet

Vissa människor har hävdat att om detta är det enda liv vi någonsin kommer att få så är det inte någonting värt, när det faktiskt är precis tvärtom. Att inse att detta liv är det enda vi har gör det oerhört mycket mera värt, för det innebär att vi måste göra vårt bästa i detta liv, göra detta liv så bra som möjligt… för vi får ingen andra chans, vi får ingen möjlighet att rätta till våra misstag senare, vi måste göra det här och nu
   Genom att möta vår egen dödlighet, att inse hur pass skört och värdefullt livet är får vi det perspektiv vi så desperat behöver: insikten om att vi är dödliga förändrar allting, det gör livet mycket mer värdefullt, och det tvingar oss att göra de bästa möjliga livsvalen här och nu


Dagens musiktips: Rush - "Freewill"

The sound of your voice
muffled by the snow
as we walked through the land which winter had besieged
To travel the distance of one dark night
to an eternity next to you
it wasn’t that far to go

I can still sense the warmth of your skin
when you pressed your head against my chest
the smell of your soft, chestnut hair
and your cold hands resting in mine

The snow fell so quietly that night
like it didn’t want to disturb us
and when finally we kissed
the whole world held it’s breath
and when our lips parted our lives had changed
forever…