Eutanasi - att vara eller inte vara?
Det är idag förbjudet med Eutanasi i Sverige, men i några få länder i Europa, bland annat Nederländerna och Belgien, så utförs aktiv dödshjälp på vissa sjukhus och av vissa läkare. De flesta av läkarna (i alla fall i Sverige) är emot eutanasi, förutom i de fall där det handlar om att förhindra onödigt lidande för en patient
Det är dock sedan några år tillbaka så att en patient om hon så önskar kan tacka nej till behandling av sin sjukdom, och på så sätt låta naturen ha sin naturliga gång utan att inverka. Tvångsvård av en patient är alltså förbjudet. Kanske är detta ett första steg till att tillåta även aktiv dödshjälp?
Läkareden, eller den hippokratiska eden, går ju just ut på att göra “det goda” i en medicinsk situation, och att upprätthålla liv. Men ibland innebär det goda handlandet att avsluta en människas liv, till exempel när det inte finns hopp om förbättrad hälsa, och obestridliga indikationer på att sjukdomen kommer leda till patientens död. Men i vissa fall så önskar patienten avsluta sitt liv innan hälsan har försämrats så pass mycket att livet inte längre är drägligt eller värdigt. Det är bland annat det debatten om eutanasi handlar om
Men vad händer när det inte handlar om att förhindra lidande? Ska en människas vilja att dö respekteras, även om personen i fråga inte lider av någon sjukdom alls? Kanske handlar det om en person på sin ålders höst som inte längre ser någon mening eller glädje med tillvaron, utan istället aktivt väljer att avsluta sitt liv
I livets slutskede föreställer jag mig att man ser saker och ting i tillvaron i ett helt annat ljus än när man är ung. Det kan vara svårt att föreställa sig exakt hur mycket annorlunda man ser på livet när man en dag blir gammal. Det är ju oundvikligen så, att ju äldre och svagare man blir desto mer blir man beroende av andra människor för att klara tillvaron. Detta har många svårt att acceptera. Att ha varit självständig i hela sitt liv för att sedan plötsligt blir beroende av andra människor för själva sin existens. Vissa människor skulle hellre dö än att tvingas leva så… bokstavligt talat
Jag är individualist, humanist. Jag tror at respekten för en människas fria vilja borde respekteras oavsett person och situation. Om vi ska respektera människans fria vilja och självbestämmande, borde detta även innefatta rätten att bestämma över sin egen död. Rätten till ett värdigt liv ska kompletteras med rätten till en värdig död
Men naturligtvis tycker jag inte att man ska utföra aktiv dödshjälp på vem som helst. Även i de länder som tillåter eutanasi finns det flera kriterier som patienten i fråga ska uppfylla. Patienten ska till exempel lida av en dödlig sjukdom, där det utan tvivel kommer sluta med ett dödsfall. Jag tycker inte man ska ge eutanasi till personer som till exempel lider av psykiska sjukdomar där det finns bra behandling att tillgå, personer som kanske inte är vid sina sinnens fulla bruk när de säger att de vill dö
Däremot är jag för eutanasi i de fall där patienten själv har tagit ett rationellt, under lång tid genomtänkt beslut att avsluta sitt liv, och där det finns en tydligt definierad och rationell anledning att vilja dö
Jag tror själv att det starka motståndet emot eutanasi bottnar i människors dödsångest, en stark ovilja att erkänna döden som ett oundvikligt faktum, med allt vad det innebär. Vi människor är så att säga “beroende av livet” i en mening, och det har ju sina naturliga förklaringar. Om vi inte var rädda för att dö, om vi inte hade dödsångest så skulle inte människosläktet överleva. Dödsångest är en nödvändig egenskap för ett djurs överlevnad i ett evolutionärt perspektiv, det är en säkerhetsmekanism som ökar våra chanser till överlevnad
Jag är själv nu för tiden inte speciellt rädd för att dö, jag har helt enkelt accepterat den, tagit ställning till den och så att säga försonat mig med tanken att jag en dag ska dö. Men även jag har naturligtvis känt dödsångest ett otal gånger, och jag vet naturligtvis inte hur jag kommer se på döden när jag blir äldre.
Men jag tror ändå att dödsångesten är någonting alla borde försöka bli av med. Vi borde fokusera på livet före döden, istället för att oroa oss för den dag vi ska ta farväl. Vi borde respektera de människor som är modiga och starka nog att rationellt kunna hantera och diskutera tanken på den egna döden. De som står på tröskeln till döden, och vågar ta steget ut med huvudet högt och ett leende på läpparna
"Don't fear the reaper"
Dagens musiktips: The Shins - “Saint Simon”
