KarlHenrikKarlsson

Här sitter man då: en glögg i handen, Mozarts "Laudate Dominum" i högtalarna, fylld av julstämning.... och inte det minsta religiös!
   För nog vet ni väl att julen inte är en kristen högtid från början? Som ateist och humanist tycker jag detta faktum är viktigt att påpeka, speciellt då vissa människor förvånas över att även en ateist kan fira jul. Julen är en gammal nordisk högtid knuten till vintersolståndet, årets kortaste dag, då man firade att ljuset var på väg tillbaka igen till våra kalla, mörka trakter. Detta utnyttjades av kyrkan, som tog över högtiden och knöt den helt sonika till Jesu födelse

Förbundet Humanisterna, i vilket jag själv är medlem, har skrivit ihop ett kort julevangelium för att påminna om julens riktiga rötter, som inte alls har någonting med kristendom att göra. Det fanns till exempel ingen julgran i stallet där Jesus sägs ha fötts, det fanns ingen tomte närvarande som kom med presenter till honom, och det fanns sannerligen ingen glögg att dricka eller julskinka att äta!
   Länken nedan tar er till texten på förbundets hemsida, läs gärna lite mer om Humanisterna när ni ändå är där, och bli för all del medlemmar också om ni känner för det!

http://humanisterna.se/index.php?option=com_content&view=article&id=804


Dagens musiktips: Luciano Pavarotti - "Nessun dorma"

Förra helgen spelade jag in en musikvideo med min kompis Christoffer Boman! Första gången jag agerar framför kameran på riktigt, så det tog ett tag att känna sig bekväm med det, men jag tror det blev ett hyfsat bra resultat i alla fall. Verkligen kul att göra någonting professionellt med min musik för första gången, hoppas på fler tillfällen att göra detta!
   Låten heter "I don't want you getting too close to me", och den handlar om att inte våga älska en annan människa av rädsla att såras. Här är några bilder från videon:



Alla bilder tillhör Christoffer Boman: http://christofferboman.se/main.html


Dagens musiktips: Little Marbles - "Jag hoppar och trampar på ditt hjärta"

Jag vaknade i morse och satte på teven. Tänkte precis gå och ta en dusch när jag hörde nyhetsuppläsaren säga någonting om en explosion i Stockholm city under gårdagen. Jag fick sedan höra om en självmordsbombare som sprängt först en bil och sedan sig själv i luften mitt i Stockholm klockan fem igår. Jag vet inte exakt hur jag reagerade, jag kan inte säga att jag var chockad, men man blir ju onekligen lite.... förvirrad?
   Världen kom lite närmre Sverige idag. Jag är personligen väldigt glad över att jag till slut valde att inte gå ut på stan igår kväll, som jag faktiskt tänkte göra ett tag, utan istället stannade hemma. Guds försyn eller slumpen, kalla det vad ni vill

Den första frågan är förstås varför det hände. Carl Bildt var den förste politiker som kommenterade situationen, på sin twitter sent igår natt. Han kallade det där för ett "terrorattentat", något han fått stark kritik för under dagen. Till och med statsministern, som 18 timmar efter dådet höll en presskonferens ville inte kommentera uttalandet av Bildt. Reinfeldt hade inte så värst mycket att säga under presskonferensen idag, annat än att sådant här våld var "oönskat och oacceptabelt"
   Ja, vad annat skulle han säga? När ett land, eller i alla fall en stad, blir totalt överraskat av en sådan här händelse.... vad kan någon av oss säga? Att vi borde ha varit förberedda, att vi borde ha bättre koll på våra medborgare, att vi borde ha mer övervakning och polisiär bevakning i samhället? Kanske, men det sorgliga är att det aldrig går att gardera sig till hundra procent emot sådana här saker, och jag tror inte att någon av oss skulle vilja leva i ett Orwellianskt samhälle?
   Senare meddelade Säpo att man nu verkligen betraktar det som ett terrorattentat, vilket skulle bli det första i Sverige någonsin. Sverige kan nu alltså ansluta sig till USA, Spanien, England och alla andra länder i Europa som utsatts för terrorattentat under 2000-talet
   Efter ett inkommet mejl samt en bifogad ljudfil till Säpo verkar i alla fall motivet vara klart: attentatet var en reaktion emot Lars Vilks karikatyr av Mohammed, samt svenska soldaters närvaro i Afghanistan. Mannen som skickade mejlet verkar vara samme man som utförde självmordsbombningen, vilket skulle betyda att det rör sig om religiös extremism, som om vi inte redan hade nog av detta i världen
   Men det verkar också vara väldigt amatörmässigt gjort. Bara en av de sex rörbomber mannen hade på sig hade utlösts, vilket enligt mig tyder på att det var av misstag som explosionen inträffade jsut då. Det troliga är att mannen var på väg någonstans där han kunde göra mer skada. Det var väl tur i oturen att explosionen misslyckades, skadan kunde ha blivit så mycket värre om det genomförts mer "proffesionellt"

Svensk islamiska förbundets ordförande Abd al Haqq Kielan har idag fördömt dådet, något som händer alltför sällan, nämligen att muslimer offentligt fördömer och tar avstånd ifrån terrorattacker som sker i deras religions namn. Idag hölls också en fredsmanifestation på Sergels torg, där många muslimer och andra samlats för att ta avstånd från våldet och fördöma dådet
   Det är oerhört viktigt att muslimer visar att den här mannen inte talar eller agerar för alla muslimer, vilket nu också har skett. Sådana här händelser kan lätt användas som propaganda av främlingsfientliga krafter (läs: SD) i samhället, vilka lätt kan få sympatier för sina åsikter genom sådana här händelser

De invandringskritiska rösterna har naturligtvis fått vatten på sin kvarn idag, vilket är synd. Men det är viktigt att inte koppla ett enskilt dåd som detta till en hel grupp av människor. Jag hade idag en diskussion med en kompis om just detta, och hon kopplade hela tiden problemet med terrorism till muslimer och muslimsk invandring i Sverige
   Jag tror att detta är ett stort tankefel. De flesta terrorister idag kanske är muslimer, men alla muslimer är verkligen inte terrorister. De muslimer jag har träffat och känner är alla oerhört vänliga, trevliga människor, precis som vem som helst. Varför man skulle förvandlas till terrorist bara för att man blir eller är muslim förstår jag inte riktigt. Jag förstår inte heller vad invandring har att göra med terrorism, om terrorister vill attackera ett land så gör de det, oavsett om de bor i landet i fråga eller inte. Vad jag vet så var det inte amerikanska muslimer som attackerade World Trade Center, inte heller holländska muslimer som sköt ihjäl Theo van Gogh
   Invandring och terrorism är inte samma sak, det är fel att bland ihop dem. Det är två helt olika diskussioner det handlar om. Det är snarare på grund av det kallare och hårdare samhällsklimatet, som nu syns tydligt i många ländei Europa, som bidrar till sådana här händelser. Motsättningar mellan muslimer och svenskar är ett problem, men svaret är knappast minskad invandring
   Om invandring leder till terrorism, varför drabbas inte till exempel Kanada eller Australien av terrordåd, då dessa länder också tar emot stora mängder invandrare. Det verkar vara ett europeiskt problem, ett integrationsproblem, ett samhällsproblem. Inte ett "invandrar-problem". Bekämpning av religiös extremism görs inte bäst genom att stänga gränserna, en sådan handling ökar snarare motsättningarna mellan infödda svenskar och invandrare

Cudos till de muslimer som idag offentligt tar avstånd från händelsen. Cudos även till svenska folket, om de nu för en gångs skull kan skilja på religion och människor, om de för en gångs skull inte ser "muslimer" som problemet, utan fortsätter att bekämpa den religiösa extremismen istället för invandrarna som grupp

Göran Rosenberg skriver i en kolumn i DN på onsdagen denna vecka, om yttrandefriheten och debattkulturen. Han menar att en väl utvecklad yttrandefrihet inte bör blandas ihop med en god debattkultur. Som en kommentar angående skillnaden mellan svensk och dansk debattkultur:

"En debattkultur där vad som helst kan sägas när som helst till vem som helst utan att väcka uppseende är inte nödvändigtvis ett tecken på en väl fungerande yttrandefrihet. Den kan också vara ett tecken på ett samhälle där ingenting av vikt längre kan diskuteras i offentligheten eftersom de flesta talar förbi varandra och inget yttrande har större vikt än något annat och ignoransen har samma auktoritet som kunskapen och idiotin samma tyngd visdomen [...]"

Jag håller helt med om att allting som kan sägas inte nödvändigtvis behöver sägas. Medvetna provokationer och ogrundande påståenden kan däremot stå i direkt konflikt med en väl fungerande yttrandefrihet. Om en människa fäller ett yttrande i en fråga, så är det snarare ett imperativ att den människan står för åsikten eller yttrandet i fråga, annars är yttrandefrihet ingenting värd
   Rosenberg säger också:

"[...] svaret att invandrarna i allmänhet och muslimerna i synnerhet är orsaken till de europeiska välfärdsstaternas problem. Det är inte bara ett enkelt svar utan ett destruktivt svar som inte löser problemen utan förvärrar dem. Det finns en rad svar på den kulturella och etniska mångfaldens utmaningar men inget av dem är enkelt. De svåra svaren kräver tid, tålamod och ledarskap och tenderar dessutom att ställa krav på oss alla"

Det kan nästan inte sägas bättre. De enkla svaren är inte alltid (utan faktiskt väldigt sällan) de rätta svaren. Det måste faktiskt sättas en gräns för yttrandefriheten i offentligheten. Du har rätt att hålla vilka värderingar och hysa vilka åsikter du vill, men ska du uttala dig offentligt så måste du kunna stå för vad du säger. Om du vill säga att "så här är det", så måste du också kunna visa varför du har rätt och föra fram väl underbyggda argument som stödjer din position
   En enkla svaren är inte alltid de rätta. Läs kolumnen, den var oerhört välskriven och upplysande

Kolumnen: http://www.dn.se/ledare/kolumner/debattokulturen-1.1223501


Dagens musiktips: White Zombie - "More human than human"

För några dagar sedan skrev jag en kommentar till en video på youtube. Jag gör det inte så ofta, bara ibland när jag känner mig tvingad att invända emot direkta felaktigheter i en video. Det finns så klart en del idioter på nätet, men jag hade faktiskt inte väntat mig så kraftiga reaktioner på kommentaren jag skrev
   Videon jag kommenterade på heter “Goodbye Sweden”, och är inspelad av Pat Condell, en relativt känd engelsk användare vars videor på youtube ofta brukar handla om religionskritik, religion i allmänhet men ofta handlar det om kritik av islam. Den här videon handlade bland annat om att Sverige nu explicit skrivit in sin mångkultur i grundlagen, och som konsekvens av detta svenska värderingar och normer kommer försvinna. Visst kan man kritisera att invånarna i Sverige inte var med att rösta igenom den nya grundlagen, men den här kritiken handlade mer om vad som stod i den än hur den kom till. Videon tog också upp att den svenska massinvandringen lett till att Sverige nu har stora sociala och brottsliga problem som är direkt kopplade till invandringen

Här är videon som jag kommenterade på, ni kan väl avgöra själva om det jag skrev i kommentaren nedanför var rättfärdigat eller inte:

Min kommentar på videon såg ordagrant ut som följer:

What do you mean with "swedish values", and "being swedish"? You are swedish if you have a citizenship in Sweden, if you live and work there. Are you saying that only white, christian people could be considered "swedish"?
   I use to like your video, but this was just strange to listen to. That crap about "the government conspiring to keep the people in the dark", is just totally false and I actually find that a little offensive. I am myself swedish, and I can tell you that I'm not "in the dark"

Jag fick som sagt väldigt kraftig kritik för dessa ord. Jag fick till exempel läsa att jag hatade Sverige, att jag ville att Sverige skulle bli “muslimskt” (vad nu det betyder? Sist jag kollade så har inte länder religioner, utan det är invånarna som har religioner). Jag blev både kallad “silly leftist” och “hippie”, av personer som jag antar måste vara högerpolitiska
   Sådana ad hominem attacker är i regel någonting som människor brukar använda sig av när de inte har några riktiga argument att föra fram, det är kännetecknande för intellektuell oärlighet. Men kanske är det att vänta när det gäller youtube-kommentarer

*     *     *

När ett sådant begrepp som “svenskhet” diskuteras är det först viktigt att definiera exakt vad detta är för någonting. Vad menar vi egentligen när vi pratar om “Sverige”? Är det det rent fysiska landet vi talar om, är det språket eller kläderna? Kanske är det värderingarna som står inskrivna i grundlagen, eller är det kanske invånarna som bor i landet som utgör “Sverige”? Att vara svensk kan faktiskt betyda oerhört många saker
   Vad är egentligen “svenskhet” och “svenska värderingar”? Och ännu mer viktigt: varför är det så farligt om dessa värderingar förändras, om definitionen av vad det innebär att vara svensk förändras? Vad är det som är så oerhört skrämmande med mångkultur? Mångkultur berikar, både enskilda människor och stater. Varför är man så rädd för att världen förändras, det har den ju gjort i alla tider och på alla platser
   I videokommentarerna var det faktiskt någon som sa att bara en vit, kristen människa kan anses vara svensk? Men om man hävdar att Sverige är en kristen nation (som ofta också görs), så är Sverige också en “vit nation” då majoriteten är vithyade. Sverige är dessutom en “kvinnlig nation” då majoriteten är kvinnor. Dock är det tydligen något speciellt med just religionen som är värt att peka ut som definierande för en nation, och jag har aldrig riktigt förstått varför? Som om de “svenska värderingarna” på något märkligt sätt var kopplade till just religionen och tron på gud?
   Det är snarare så att det är sekulära, humanistiska värderingar som har skapat det Sverige vi har idag. De moderna, sekulära värderingarna har utvecklats trots att religionen varit en så dominerande faktor under så pass lång tid
   Sekulär humanism tycks mig vara den bästa vägen, kanske den enda vägen framåt idag. För att vi ska kunna leva ihop måste alla respekteras, humanismen gör ingen skillnad på människor beroende på hudfärg eller religion
   Denna ståndpunkt är den enda som säkrar lika rättigheter för alla, just därför att staten är helt neutral när det kommer till sådana saker som religion. Men notera att detta inte handlar om att “ge efter för invandrarna”, det handlar precis lika mycket om att säkra de inhemska svenskarnas fri- och rättigheter. Som sagt, den sekulära humanismen gör ingen åtskillnad på människor, oavsett om de är invandrare eller inte. Den är blind för människors olikheter, och det är just därför som dessa olikheter kan respekteras och skyddas

Den största delen av kritiken emot invandring riktas som sagt emot islam och invandringen av muslimer till västerländska länder. “Islamisering” har blivit ett ord på mångas läppar, och muslimer ses på med skeptiska ögon var de än går idag. Post-9/11 är dessa och liknande reaktioner kanske förståeliga, men är de försvarbara?
   Kritik emot religion: ja, det är jag för. Kritik emot enskilda religiösa människor: nej, i alla fall inte i den meningen att man behandlar dem som en enda homogen grupp. För jämställer man att vara religiös med att vara emot mänskliga rättigheter eller stötta terrorism är man ute på mycket hal is. Tyvärr verkar det vara det som ofta sker när man diskuterar islam och muslimsk invandring i Europa
   Kritik emot religioner är jag för helt och hållet. Religion, precis som alla ideologier, ska kritiseras och ifrågasättas, men när man blandar ihop religionskritik med invandring och mångkultur tenderar debatten att bli lite skev och missvisande. Vi måste lära oss skilja på ideologier och människor. Det går inte att uttala sig om hur en människa är, vilka värderingar den människan har eller hur hon eller han kommer bete sig, endast på basis av dennes religiösa tro (eller avsaknad av religiös tro). Detta är så uppenbart att det inte ens ska behöva påpekas, men tydligen finns det människor i världen som fortfarande inte förstår detta enkla faktum
   Jag undrar också om den starka kritiken emot invandring skulle se likadan ut om det var vithyade, kristna människor som immigrerade till Sverige från till exempel Tyskland eller England?

Vi lever just nu i en globaliserad värld, och vi måste alla förhålla oss till det på ett eller annat sätt. Det går inte att gå tillbaka till “det gamla Sverige”, för det gamla Sverige existerade i en icke-globaliserad värld som såg helt annorlunda ut än den värld vi har idag. Förresten, vilket “gamla Sverige” är det vi vill ha tillbaka egentligen? Det som fanns för 50 år sedan, 100 år sedan, kanske 200 år sedan?
   Ett fullständigt homogent land skulle vara ett mycket tråkigt land att leva i. Det har alltid funnits, och kommer alltid att finnas invandrare, och det är för det mesta bara positivt. Det är väl bara naturligt att denna invandring ökar i en global värld, det har aldrig varit så lätt för så många människor att röra sig över landsgränserna som nu
   Den tyngst vägande (giltiga) kritiken emot invandring tycks handla om att invandrare begår brott och är överrepresenterade i brottsstatistiken. Men sanningshalten i det påståendet kan diskuteras, och dessutom är det svårt att bevisa att brottsligheten inte skulle ha ökat oavsett om vi hade tagit emot invandrare eller inte
   Om man vill likställa invandring med ökad brottslighet och sociala problem måste man kunna visa ett tydligt kausalt samband mellan ökad invandring och ökad brottslighet. Notera att det måste vara ett kausalt samband, inte en korrelation, detta innebär att man måste visa på att den ökade brottsligheten har ökat just på grund av den ökade invandringen, och inte att de två fenomenen bara råkar korrelera med varandra

Men låt mig ställa en ärlig fråga: vad exakt är det som vi hade förut, som de stora stygga invandrarna nu tagit ifrån oss? Hur exakt hindrar invandrarna oss från att leva våra liv som vi alltid har gjort? Jag har väldigt svårt att se vad som hindrar “svenska värderingar” att samexistera med ett mångkulturellt samhälle
   Om till exempel Sharia-lagar skrevs in i den svenska grundlagen, DET vore däremot en anledning till oro och då vore protesterna åtminstone legitima. Men vad gör det om det står i grundlagen att Sverige är ett mångkulturellt land? Sverige ÄR JU ett mångkulturellt land? Jag förstår fortfarande inte vad som är så skrämmande och negativt med ordet “mångkulturalism”?


Dagens musiktips: The Beatles - "With a little help from my friends"