KarlHenrikKarlsson

Moderaterna svängde vänster och blev ”Sveriges nya arbetarparti”. Miljöpartiet står i mitten då de i grunden varken är ett höger- eller vänsterparti, och Socialdemokraterna verkar inte veta helt säkert vart de ska vända sig för att få tillbaka väljarna. Där har ni dem gott folk, Sveriges riksdags tre största parti anno 2011

Alla turer i riksdagen på sistone har varit intressanta att följa, inte minst för att vi efter valet 2014 kan ha en helt annat politisk karta än idag, och detta syns på det sätt debatten förs idag. Den senaste opinionsmätningen av Synovate visade att hela fyra av de mindre partierna ligger under 4%-spärren idag, dels på grund av att Moderaterna fortsätter äta upp sina stödpartier i alliansen, och kanske också dels på grund av det stora fokus som satts på Socialdemokraterna den senaste tiden. Att Miljöpartiet fortsätter vara relativt starka i opinionen skulle kunna förklaras med att de valt två nya, starka partiledare, men också deras öppenhet till att samarbeta med regeringen i vissa frågor
   Det är också intressant att se det sätt på vilket de tre stora partierna verkar förhålla sig till sin egen ideologi. Det tydligaste exemplet är ju som bekant M:s svängning till vänster inför valet 2006, men nu har även MP, som vanligtvis betraktas som något av ett vänsterparti, börjat samarbeta med regeringen i vissa frågor och därmed kan sägas ha gjort något av en högersväng
   Det enda parti som verkligen brinner för sin ideologi idag verkar vara Vänsterpartiet. Där är klasskamp och de svagas rätt i samhället fortfarande starkt lysande ledstjärnor. Visserligen kan man hävda att även andra partier drivs av sådana eller liknande ideologiska förtecken, men hos V tycks det mig ändå som att de lyser lite, lite starkare, och något samarbete med en högerledd regering verkar inte finnas på kartan

Så vad har egentligen hänt med de gamla ideologierna? När får vi till exempel se en ny Olof Palme, som väl kan sägas vara den av svenska nutida politiker som allra tydligast stod upp för vad han trodde var rätt och som dessutom vågade kämpa för det på allvar?
   Håller de forna ideologierna sakta på att utbytas emot ren pragmatik, där det inte längre handlar om att sträva emot ett utopiskt samhälle utan istället ägna sig åt att lösa de aktuella problemen, oavsett om detta innebär att tumma lite på sina ideologiska rättesnören? Det tycks onekligen vara en fråga värd att ställa och i alla fall försöka besvara
   Kanske är detta en positiv utveckling, vad vet jag? Dagens samhälle kanske kräver ett mer pragmatiskt synsätt. Men om så är fallet blir ju de politiska partierna bara en samling utbytbara karaktärer, som är så lika varandra att de knappt går att skilja åt annat än på namnet. En situation där den politiska debatten handlar om att peka ut vad de för närvarande styrande partierna gjort fel, snarare än att stå upp för vad man själv anser vara rätt
   Detta vore en urvattnad politisk debatt, som enbart fokuserade på sakfrågorna och där de olika partierna kom med ungefär samma lösningar, bara formulerade på olika sätt. Kanske är politiska ideologier passé, åtminstone så som de tog sig i uttryck förr i tiden. Om detta är sant eller inte är jag inte rätt man att avgöra, men jag tycker frågan är intressant och viktig att hålla i åtanke, så att framtida politiker inte förlorar sig helt i pragmatik och glömmer bort de mer långtgående frågorna och de större perspektiven

I en artikel i metro idag läser jag om att för mycket tv-tittande märkbart förkortar människors livstid. Artikeln byggde på en undersökning som nyligen gjorts i Australien, som bekräftar vad tidigare studier också hävdat: att sitta stilla alltför länge är faktiskt oerhört skadligt för kroppen
   Detta borde inte heller komma som en överraskning, eftersom människokroppen inte har utvecklats för den typen av liv, utan för ett aktivt liv som mestadels spenderas utomhus. Redan i mänsklighetens vagga Afrika kunde en sådan här sak utgöra skillnaden mellan liv och död, de människor som inte var tillräckligt aktiva när de till exempel jagade föda fick heller inte chansen att leva vidare

Det var förstås inte tv-tittandet i sig som var skadligt, utan själva sittandet. Undersökningen slår fast att det är viktigt att då och då resa sig från soffan istället för att sitta still flera timmar i sträck. De personer som satt framför teven sex timmar om dagen var medellivslängden hela 4,8 år kortare!
   Så kanske skulle man börja stå upp framför teven? Eller åtminstone stå upp halva tiden och sitta ner halva tiden? En stillasittande livsstil har ju länge varit känt att vara skadligt, men jag tror detta är första gången som forskare fått fram konkreta fakta på exakt hur farligt det är

Så det är någonting att tänka på nästa gång man sätter sig framför teven: hur deprimerande det än är så leder ett stillasittande framför teven till en långsam död
   Är det verkligen ett pris värt att betala för tv-underhållningen, när det finns en hel värld därute att upptäcka!

Idag är det exakt en månad kvar tills jag fyller 25 år, den tolfte september 2011 är dagen med stort D
   Om jag har ångest? Nej, inte direkt… varför skulle jag ha det? Det finns människor som inte tycker om att bli gamla, men jag tror inte jag är en av dem, åtminstone inte ännu. Ingen 25-årskris i sikte! Åldern är i alla fall ingenting mer än en siffra, det betyder mer hur ung man känner sig är hur ung man faktiskt är

Det finns vissa som säger att det finns vissa saker man borde göra för att leva ett gott liv: ha ett välbetalt jobb, gifta sig, skaffa hus, hund och barn etc.
   X antal saker man måste hinna med innan deadline, 1001 saker att göra innan man dör… nej, jag har aldrig lyssnat på såna saker som folk säger att man måste göra. Man borde fokusera på vad man själv vill, inte vad andra säger att man borde, så länge det man vill göra är inom ramen för det som är rimligt att begära av livet förstås

Man kan ju hoppas att man får leva ett långt liv, men det finns ju inga garantier trots allt. Men hur långt ens liv blir spelar mindre roll än om man verkligen har levt ett gott liv och njutit av det. Jag lever mycket hellre ett kort liv som jag verkligen njutit av, än ett långt liv som jag inte njutit av
   Dödsångesten har jag jagat bort för ett bra tag sen, men man vet ju aldrig om den kommer tillbaka ju äldre man blir… så kom tillbaka om fem år så får vi se hur jag mår, men förhoppningsvis får jag ingen 30-årskris heller!

Det är lite tråkigt att vi fortfarande lever i en värld där hbt-personer aktivt måste framföra att de också är människor med rättigheter som alla andra. Detta faktum borde vara så uppenbart att det inte ens behöver ifrågasättas, men tyvärr finns det vissa människor som ännu inte har tagit in detta uppenbara faktum och som fortsätter att förtrycka homosexuella och förneka deras fri- och rättigheter
   Homosexualitet, alltså att två djur med samma kön har sexuellt umgänge med varandra, kan observeras i naturen hela tiden. Det borde inte komma som en överraskning att fenomenet också existerar bland människor, som också är sexuella varelser. Schimpanser har till exempel sex för nöjes skull eller för att socialisera sig, precis som människor. Det är ingenting fel med det, det är bara sådana vi är, det ligger i vår natur

Vissa har kallat det ett val att vara homosexuell, att man på något sätt skulle välja sin egen sexualitet. Argumentet är att det är omoraliskt att välja att vara homosexuell. Denna tanke har nästan alltid religiösa grunder, jag har aldrig hört ett argument emot homosexualitet som inte är åtminstone löst grundat i religiösa värderingar
   I USA finns till exempel vissa religiösa samfund som lär ut att människor om de vill kan undertrycka sin homosexualitet: ”pray the gay away”, och i vissa länder i mellanöstern betraktas homosexualitet fortfarande som ett brott, ofta ett ”brott emot gud” (men varför gud nu skulle skapa människor på ett visst sätt bara för att fördöma dem har alltid tyckts mig väldigt märkligt), och homosexuella riskerar att dödas för att de är födda på ett visst sätt
   Men hela poängen är ju att en människas sexualitet naturligtvis inte är ett personligt val, sådana saker går inte att välja medvetet. Det vore samma sak att säga att det är omoraliskt att vara blond, eller att det är omoraliskt att vara över 1.80 lång. En människas natur är aldrig omoralisk, för hon har inte själv valt att födas på ett visst sätt eller annat
   Hbt-personer blir inte förtryckta för det de gör, utan för det de är

Det är någonting som måste förändras i samhället. Den typen av fördomar, förutfattade meningar om människor baserade enbart på deras sexualitet, kan dra isär ett helt samhälle om de tillåts växa tillräckligt starka. Det är tråkigt att pride-veckan fortfarande verkar behövas, men det är oerhört viktigt att den finns, för att visa människor att det inte är någonting fel med att vara den man är, ingenting fel att stå upp för sig själv och sin sexualitet, oavsett om man är hetero-, homo-, bi- eller transsexuell