Liten studie i ångest
“I ångesten - så säger vi - “känns det hemskt för en”. Vad betyder detta “det” och detta “en”? Vi kan inte säga, vad det känns hemskt inför. Det känns så på det hela taget. Alla ting och vi själv försjunker i en likgiltighet. Detta dock inte i betydelsen av ett blott försvinnande, utan i själva bortryckandet vänder de sig emot oss. Detta bortryckande av det varande som helhet, som i ångesten tränger mot oss från alla sidor, gör oss beträngda. Det finns intet att hålla sig till. Blott det - detta “intet” - blir kvar och kommer över oss - i det varandes undanglidande.
Ångesten uppenbarar Intet”
“Endast på grund av Intets ursprungliga uppenbarhet kan människans tillvaro gå emot och in på det varande. Men såvitt tillvaron till sitt väsen står i förhållande till det varande, som den inte är och som den själv är, härstammar den som en sådan tillvaro alltid redan från det uppenbara Intet.
Att vara till betyder: att hållas in i Intet”
Så skriver filosofen Heidegger i “Vad är metafysik”. Han diskuterar Intet och intighet, och menar att genom den existentiella ångesten uppenbaras Intet för oss på ett sätt som annars är otillgängligt. I ångesten ser vi vad vi verkligen är, vem vi verkligen är
Har du någon gång sett den sista spillran av en människa krossas under sitt eget intellekt… då inser du hur skört livet är, hur fåfängt vi lever, hur mycket tid vi lägger ner på trivialiteter, hur meningslöst våra liv är för alla utom oss själva och våra närmaste
De deprimerade människorna lider, de har en outhärdlig ångest. Är de deprimerade för att de inte sett någonting, för att de inte upptäckt meningen med livet… eller beror deras depression på att de HAR sett någonting annat, bara alltför tydligt och bara alltför nära? Nämligen detta Intet, detta bortryckande av varandet tills allt som återstår är noll och ingenting
Har de deprimerade helt enkelt sett sanningen om existensen? Har de vikt undan skynket och sett Trollkarlen för vad han är: en ynklig, meningslös och värdelös charlatan?
De som insett denna sanning men lärt sig leva med den utan att förtrösta, de är värda all respekt och heder. De har i sanning levt
