Kristendomens plats i religionskunskapen
Ikväll debatterade utbildningsminister Jan Björklund och Christer Sturmark från Humanisterna i Aktuellts sena sändning. Några synpunkter och kommentarer här
Debatten handlade om kristendomens plats i religionskunskapen i grundskolan, med anledning av att Jan Björklund (i egenskap av utbildningsminister) sagt att kristendomen fortfarande ska ha en särställning och ägnas mer uppmärksamhet än andra religioner i ämnet religionskunskap, som den alltid har förut. Jag får mer och mer känslan av att Jan Björklund lever i ett Sverige som vi andra lämnade för 50 eller 100 år sedan....
I ett mångkulturellt, och framför allt sekulärt land som Sverige borde ingen religion ägnas mer uppmärksamhet än någon annan. Staten kan inte hålla tillbaka vissa livsåskådningar till förmån för andra. I Sverige gäller dessutom religionsfrihet, och Folkpartiet som så ofta kallar sig "liberala" borde inse detta bättre än några andra. Uppenbarligen är så inte fallet
Skolverket själva vill ta bort (eller i alla fall tona ner) kristendomens särställning i läroplanen, men regeringen kör alltså över Skolverket i denna fråga. Björklunds förklaring är att kristendomen haft stor påverkan och inflytande genom Sveriges historia, och det är ju förvisso sant, men bara för att någonting haft inflytande tidigare betyder inte att det ska eller bör ha inflytande nu. Många tror (enligt mig med rätta) att Björklund tvingats ge efter för Kristdemokraterna i denna fråga. KD som, av förklarliga skäl, vill framhålla kristendomens särprägel och förstärka religionens roll i samhället överhuvudtaget
Några intressant poänger togs upp i debatten ikväll. Björklund höll fast vid kristendomens inflytande på traditioner och svensk kultur som ett skäl till kristendomens särställning i läroplanen. Han nämnde att man till exempel i ämnet historia läser mer om svensk historia än utländsk historia
Sturmark kontrade med att påpeka att Sverige är ett sekulärt samhälle, som vuxit fram, inte tack vare kristendomen utan kristendomen till trots. Sturmark framhöll att religionskunskapen i skolan handlar om innehållet i livsåskådningsideologier, och att kristendomen inte har spelat större roll än humanismen för till exempel våra etik- och moraluppfattningar. Det är ingen kristen moral vi har byggt vårt samhälle på, det är en sekulär moral, sekulära värderingar som till större delen har format vårt samhälle. Trots detta enkla faktum finns ingen upphöjd plats för humanismen någonstans i skolans läroplan
Sturmark tog också upp exemplet med socialdemokratin: socialdemokraterna har varit det absolut största partiet i Sverige under mycket, mycket lång tid, men ingen påstår att eleverna på grund av detta faktum bör lära sig mer om socialism än andra politiska ideologier. Det vore infantilt och lite löjligt att tänka så, och det inser nog de flesta
Men Björklund envisades med att framhålla traditionerna och kulturarvet som kristendomen fört med sig till Sverige. Men han missar då att den högtid som vi nu kallar julen innan kristendomens intåg i Sverige kallades midvinterblot, och att den högtid vi kallar påsk tidigare var en högtid då man firade vårens ankomst, utan en tanke på Jesus lidande på korset på Golgata
Traditioner och kulturarv i alla ära, men traditionerna har faktiskt ingenting med livsåskådningens innehåll eller validitet att göra. Många av de saker vi förknippar med till exempel julen och påsken har blivit införlivade i traditionen från helt andra håll. Julgranen är till exempel en tradition som vi kopplar samman med julen, trots att den inte har någonting med religion att göra. Julgranen kommer ursprungligen från Tyskland, och har inga religiösa förtecken alls (för det var väl ingen julgran i stallet i Betlehem, vad jag minns?). Vi äter till exempel julbord på julen och chokladägg på påsken, dessa har dock inte heller någonting med religion att göra överhuvudtaget
Så att använda tradition och kulturarv som ett argument för att undervisa om religion i skolan håller inte när man tittar närmare på det. Faktum är att många av de traditioner vi kallar kristna, från början handlade om någonting helt annat än kristendom
Skolan ska inte undervisa i religion, utan om religion. Detta gäller alla religioner, och i ett mångkulturellt samhälle och en global värld krävs det att också undervisningen sker på en så att säga "global nivå". Vi lever i en föränderlig värld, vi måste våga förändras med den
Jag tror detta är ett uttryck för någonting mycket större. Denna regering som innan valet talade så mycket om att "gå framåt" verkar snarare göra det motsatta. De verkar vilja tillbaka till ett folkhems-Sverige som existerade för minst 50 år sedan, då allting var frid och fröjd: de allra flesta var kristna och gick i kyrkan, ingen visste vad en kebab var för någonting, och ingen hade någonsin hört talas om högtiden Ramadan
Men det är dags att förnya sig nu, vägrar man att förändras tillsammans med världen kommer världen att springa ifrån en snabbare än man kan ana. Vi måste acceptera att Sverige inte kan se likadant ut århundrade efter århundrade. Att det kan skrämma folk kan jag förstå, men det är ett oundvikligt faktum
Debatten handlade om kristendomens plats i religionskunskapen i grundskolan, med anledning av att Jan Björklund (i egenskap av utbildningsminister) sagt att kristendomen fortfarande ska ha en särställning och ägnas mer uppmärksamhet än andra religioner i ämnet religionskunskap, som den alltid har förut. Jag får mer och mer känslan av att Jan Björklund lever i ett Sverige som vi andra lämnade för 50 eller 100 år sedan....
I ett mångkulturellt, och framför allt sekulärt land som Sverige borde ingen religion ägnas mer uppmärksamhet än någon annan. Staten kan inte hålla tillbaka vissa livsåskådningar till förmån för andra. I Sverige gäller dessutom religionsfrihet, och Folkpartiet som så ofta kallar sig "liberala" borde inse detta bättre än några andra. Uppenbarligen är så inte fallet
Skolverket själva vill ta bort (eller i alla fall tona ner) kristendomens särställning i läroplanen, men regeringen kör alltså över Skolverket i denna fråga. Björklunds förklaring är att kristendomen haft stor påverkan och inflytande genom Sveriges historia, och det är ju förvisso sant, men bara för att någonting haft inflytande tidigare betyder inte att det ska eller bör ha inflytande nu. Många tror (enligt mig med rätta) att Björklund tvingats ge efter för Kristdemokraterna i denna fråga. KD som, av förklarliga skäl, vill framhålla kristendomens särprägel och förstärka religionens roll i samhället överhuvudtaget
Några intressant poänger togs upp i debatten ikväll. Björklund höll fast vid kristendomens inflytande på traditioner och svensk kultur som ett skäl till kristendomens särställning i läroplanen. Han nämnde att man till exempel i ämnet historia läser mer om svensk historia än utländsk historia
Sturmark kontrade med att påpeka att Sverige är ett sekulärt samhälle, som vuxit fram, inte tack vare kristendomen utan kristendomen till trots. Sturmark framhöll att religionskunskapen i skolan handlar om innehållet i livsåskådningsideologier, och att kristendomen inte har spelat större roll än humanismen för till exempel våra etik- och moraluppfattningar. Det är ingen kristen moral vi har byggt vårt samhälle på, det är en sekulär moral, sekulära värderingar som till större delen har format vårt samhälle. Trots detta enkla faktum finns ingen upphöjd plats för humanismen någonstans i skolans läroplan
Sturmark tog också upp exemplet med socialdemokratin: socialdemokraterna har varit det absolut största partiet i Sverige under mycket, mycket lång tid, men ingen påstår att eleverna på grund av detta faktum bör lära sig mer om socialism än andra politiska ideologier. Det vore infantilt och lite löjligt att tänka så, och det inser nog de flesta
Men Björklund envisades med att framhålla traditionerna och kulturarvet som kristendomen fört med sig till Sverige. Men han missar då att den högtid som vi nu kallar julen innan kristendomens intåg i Sverige kallades midvinterblot, och att den högtid vi kallar påsk tidigare var en högtid då man firade vårens ankomst, utan en tanke på Jesus lidande på korset på Golgata
Traditioner och kulturarv i alla ära, men traditionerna har faktiskt ingenting med livsåskådningens innehåll eller validitet att göra. Många av de saker vi förknippar med till exempel julen och påsken har blivit införlivade i traditionen från helt andra håll. Julgranen är till exempel en tradition som vi kopplar samman med julen, trots att den inte har någonting med religion att göra. Julgranen kommer ursprungligen från Tyskland, och har inga religiösa förtecken alls (för det var väl ingen julgran i stallet i Betlehem, vad jag minns?). Vi äter till exempel julbord på julen och chokladägg på påsken, dessa har dock inte heller någonting med religion att göra överhuvudtaget
Så att använda tradition och kulturarv som ett argument för att undervisa om religion i skolan håller inte när man tittar närmare på det. Faktum är att många av de traditioner vi kallar kristna, från början handlade om någonting helt annat än kristendom
Skolan ska inte undervisa i religion, utan om religion. Detta gäller alla religioner, och i ett mångkulturellt samhälle och en global värld krävs det att också undervisningen sker på en så att säga "global nivå". Vi lever i en föränderlig värld, vi måste våga förändras med den
Jag tror detta är ett uttryck för någonting mycket större. Denna regering som innan valet talade så mycket om att "gå framåt" verkar snarare göra det motsatta. De verkar vilja tillbaka till ett folkhems-Sverige som existerade för minst 50 år sedan, då allting var frid och fröjd: de allra flesta var kristna och gick i kyrkan, ingen visste vad en kebab var för någonting, och ingen hade någonsin hört talas om högtiden Ramadan
Men det är dags att förnya sig nu, vägrar man att förändras tillsammans med världen kommer världen att springa ifrån en snabbare än man kan ana. Vi måste acceptera att Sverige inte kan se likadant ut århundrade efter århundrade. Att det kan skrämma folk kan jag förstå, men det är ett oundvikligt faktum
Kommentarer
Trackback
