KarlHenrikKarlsson

Idag är det 25 år sedan på dagen som Palme sköts ihjäl mitt på öppen gata i centrala Stockholm. En oerhörd tragedi, som inte lämnade någon oberörd. Jag tror inte det finns en enda människa idag i Sverige, i alla fall inte om man är det minsta intresserad av politik, som inte har något sorts förhållande till Olof Palme. Han var en så oerhört stark och karismatisk ledare och älskad av så många att det knappast funnits någon sedan honom som nått upp till samma kaliber. Hans arbete utomlands är nog det som de flesta minns och uppskattar, hans dialog med omvärlden hade en omfattning och en som vi knappast sett sedan dess

Jag föddes samma år som Palme dog, rättare sagt ett halvår senare, så mina uppfattningar av honom och mordet på honom har alla filtrerats genom det kollektiva medvetandet hos Sveriges befolkning, i efterhand konstruerats i mitt medvetande som en bild av en av Sveriges största och mest berömda statsministrar genom tiderna
   Jag har aldrig trott att det var Christer Petterson som mördade Palme, mycket på grund av att teknisk bevisning samt pålitliga vittnen saknas (Lisbet Palmes vittnesmål avfärdas av de flesta som oerhört opålitligt). Lägg nu till att Petterson var alkoholiserad, och knappast var någon proffsskytt av den kaliber som skulle behövas för att utföra mordet. Det är väldigt osannolikt att Petterson skulle ha några motiv att mörda just Olof Palme av alla människor
   Leif GW Persson, en av de starkaste kritikerna av polisutredningen, har med rätta pekat ut att politiska personer nästan alltid mördas på grund av politiska motiv. Petterson var knappast politiskt aktiv, han hade aldrig något trovärdigt motiv att utföra mordet, enligt mig var han på fel plats vid fel tillfälle



Förlusten av Palme gjorde nog dock stor skada för Sverige, eller rättare sagt så förhindrade det Sverige att fortsätta vara den starka, tydliga röst i omvärlden som den var under Palmes tid. Det är väldigt ovanligt att politiker idag är lika principfasta och trovärdiga som Palme var. Det är också väldigt ovanligt med politiker som är lika älskade som Palme, det närmaste man kan komma i älskvärdhet av en statsminister på senare år är väl antagligen Göran Persson, men inte ens han nådde upp till Palmes nivå
   Jag tänker också på trovärdigheten som politiker. Att stå upp för sina principer och det man tror på är alldeles för ovanligt idag. Lars Ohly är en av de få partiledarna i riksdagen idag som äger denna trovärdighet. Ohly står för sina åsikter, oavsett hur mycket kritik och mothugg han får, detta får i alla fall mig att beundra honom (även om jag inte är vänsterpartist eller håller med om precis allting Vänsterpartiet vill göra)
   Man blir nästan förbluffad när man lyssnar på Carl Bildts uttalanden om situationen i arabländerna idag. Om Libyen har det nästan bara varit tal om ”stabilitet” (vad som nu exakt menas med det), och att ta hem de svenskar som är kvar i Libyen. Jämför nu dessa uttalanden med när Palme 1975 kallade medlemmarna av Francos fascistregim för ”Satans mördare” (Lars Ohly använde förresten exakt denna term om Israels agerande emot Ship to Gaza förra året)

Jag undrar när vi återigen ska få en statsminister som i sanning vågar stå upp för det de tror på och vill, på samma sätt om Olof Palme gjorde. Det kommer kanske dröja väldigt länge innan vi har en sådan statsminister igen, men hoppet dör aldrig. Palmes arv lever vidare än idag, och han är en förebild för många politiker. Låt oss hoppas de tar till sig Palmes ord och tankar fullt ut, och skapar det Sverige som verkligen står starkt och enat i världen