Att uppskatta den flyktiga sommaren
Jag sitter utomhus på lantstället en lördagskväll, med ett glas rödvin i handen och solen i ögonen. Det har varit varmt hela dagen, trots att det åskade igår natt… kvällsvinden blåser svagt i trädkronorna, snart börjar solen gå ner i väster, men ännu står den högt på himlen. Grillen är tänd, snart ska de första köttbitarna läggas på. Min familj och släktingar förbereder maten, eller sitter och försöker ta in det sista solljuset innan mörkret faller. Mina två kusiner leker restaurang utomhus... eller var det café?
På radion sjunger Veronica Maggio om en man som har förmågan att ge henne multipla orgasmer, som någon sorts bisarr kontrast till det lugna lantlivet. Jag har ingen internetuppkoppling och ingen täckning på mobilen… och jag har aldrig känt mig mer fri än just nu
Det är sommar 2011, en sommar som redan nu börjar lida emot sitt slut. Juni och juli försvann innan man visste ordet av, snart kommer augusti och efter det förändras färgen på träden och hösten tar vid
Det man gillar bäst försvinner alltid fortast, åtminstone är det så man brukar säga… ”underbart är kort” och allt det där. Men för oss människor som lever i nuet är det så att varje minut, varje sekund räknas, och då känns sommaren mycket längre än den annars skulle göra
Ända sedan jag lärde mig att leva i nuet tycks tiden gå långsammare än den gjorde tidigare. Varje dag känns som två, och varje vecka som en månad. Mina somrar försvinner, men inte lika snabbt som tidigare. Det mest märkbara är att jag knappt har tråkigt alls längre, för lever man i nuet så finns det alltid någonting att uppskatta, någonting att hänge sig åt. Denna sommar har gett mig nya upplevelser, likadant som förra sommaren, och förhoppningsvis blir det likadant nästa sommar
För är det inte det som livet går ut på: att uppleva nya saker, träffa nya människor på nya platser. Troféer och rikedomar är ingen tröts när du ligger på din dödsbädd… men det är däremot de fina minnen du har, och inte minst de människor som står vid sidan om dig och håller din hand när du drar ditt sista andetag
… det är det som det innebär att leva i nuet, att till fullo uppskatta en lördagskväll med ett glas rödvin i handen och solen i ögonen, när kvällsvinden blåser svagt i trädkronorna… att till fullo uppskatta vad det innebär att leva
