FN:s svar till Khaddafi, och Sveriges tystnad
Så har omvärlden fått nog av Khaddafis blodtörst. Det råder nu stor enighet i västvärlden och FN om att Khaddafi måste avgå, man har således sent omsider ställt sig på civilbefolkningens och de demokratiska krafternas sida
I torsdags godkände FN:s säkerhetsråd en resolution om en flygförbudszon över Libyen. De flesta natoländer skickar nu militärt stöd till Libyen för att hjälpa till att driva tillbaka Khaddafi, Frankrike, Storbrittanien och USA skickar militärflygplan och hangarfartyg till medelhavet, Kanada och Belgien tänker skicka stridsflygplan, så även Norge och Danmark
Khaddafis marktrupper attackeras nu av styrkor från andra sidan medelhavet, och man kan hoppas att detta bidrar till att, om inte vinna inbördeskriget och komma åt Khaddafi, åtminstone underlätta för rebellerna i Libyen att uppnå detta mål. Bättre sent än aldrig, det är bättre att reaktionen kommer nu än inte alls
Men var är Sverige? Carl Bildt har sagt att Sverige ställer upp med militärt stöd först efter en officiell förfrågan från FN, men är inte detta ett lite märkligt förhållningssätt? Visserligen är vi inte medlemmar i Nato, men när en veritabel massaker av Libyens civilbefolkning och de demokratiska styrkorna av en hänsynslös despot, är vi då inte som medlemmar av en civiliserad och upplyst västvärld skyldiga att med alla tillgängliga medel bidra till att lösa problemet?
Visst kan till exempel den höga kostnaden lyftas fram som ett argument emot ett militärt stöd från Sveriges sida, men menar vi då att vi kan sätta ett pris på oskyldiga människor liv? Borde inte debatten fokusera på civilbefolkningens lidande, snarare än problematiken och kostnaden för ett militärt bidrag? Väger inte de humanitära argumenten tyngre än så?
Den gamla tanken om alliansfrihet i fred och neutralitet i krig känns en aning cynisk när man tänker på antalet libyska civila som fallit offer för en nyckfull diktator som Khadaffi, som inte drar sig för att gå över lik för att hålla sig kvar vid makten
Jag har för ett par veckor sedan skrivit om Olof Palme, och hur han myntade termen ”satans mördare”… tänk om ändå Bildt eller Reinfeldt skulle våga använda den termen när de uttalade sig om Khaddafi, tyvärr tror jag att det är för mycket att hoppas på
