Konsten att se varandra och leva i nuet
Har vi blivit sämre observatörer idag, då vi idag är så distraherade av så mycket annat? Vi lever inte längre i nuet, utan våra liv läggs alltmer i framtiden, i våra förväntningar. Alltid letar vi efter något nytt, nästa ”kick”
Jag tror att detta är en av anledningarna till att vi idag känner oss så vilsna och tomma. Redan spädbarn lär sig det sociala spelet och samspelet till stora delar genom observation och imitation. Genom att vi inte längre ”ser” varandra på samma sätt som förut har kanske empatin gått förlorad?
En god filosof eller författare måste också vara en god observatör, för jag tror att alla skulle hålla med om att man inte kan skriva eller resonera om någonting man inte har observerat, detta faller på sin egen orimlighet. Allting, bokstavligt talat allting, bygger i grunden på observation. I ett totalt vakuum kan ingenting meningsfullt skapas eller sägas, det är genom sinnesintryck och reflekterande över dessa sinnesintryck som vi når fram till sanning och meningsfullhet
Augustinus var den första att lägga fram tanken att det inte fanns någon egentlig tid, det förflutna består bara av minnen, framtiden bara av förväntningar. Allting som verkligen existerar är därför ett oändligt antal ”nu”
De flesta som har studerat filosofi känner antagligen till Augustinus, för er andra så var han en antik filosof, en av de tidiga kristna filosoferna. Även om han var fast i tanken att fenomenet ”tid” nödvändigtvis måste ha kommit från den kristne gud han vördade förändrar detta inte sanningshalten i hans hypotes om tiden
Det finns enligt mig två typer av människor: de som lever i det förflutna, samt de som lever i framtiden. De som lever i det förflutna förlorar sig i minnen, de som lever i framtiden förlorar sig i förväntningar
Men eftersom det bara finns ett oändligt antal ”nu”, så lever vi alla egentligen i nuet, vare sig vi vill det eller inte. Men de flesta förstår inte vad detta innebär, att i sanning vara, att hänge sig totalt åt situationen. Den som inte förstår vikten av att leva i nuet tappar kontakten med sig själv, alienerar sig själv från sig själv så att säga. För det är bara i nuet vi kan finna vårt rätta jag, det är där allt det som är vi finns
Vi tittar men vi ser inte, lyssnar men hör inte. Att leva i nuet innebär att höra, se och känna. Att via sinnena ta in världen såsom den ter sig just vid den aktuella tidpunkten, utan att ta hänsyn till någonting annat. Att leva, som Kirkegaard skrev: ”i det omedelbara”. Det som moderna människor ibland kallar mindfulness
Sedan har naturligtvis alla människor minnen, utan minnen skulle vi inte kunna leva. Samtidigt har alla människor förväntningar, utan förväntningar har vi inget sätt att veta vart vi är på väg. Det handlar inte om att ignorera detta, utan snarare hitta en väl avvägd balans mellan de två ytterligheterna, som alltid grundar sig i nuet
Att leva i nuet är att säga: ”Jag är en människa, jag finns här och nu. Du är också en människa som finns här och nu. Låt oss göra någonting nu istället för att skjuta det på framtiden eller sörja över det vi aldrig gjorde”. Detta är någonting människor gör alltför sällan, något jag tror skulle få oss att må mycket bättre. Men viktigast av allt skulle vi då lära känna oss själva på ett helt nytt sätt och få en annan syn på livet
En bra övning är att sätta dig ner, i ett fullständigt tyst rum utan några distraktioner och bara ta in världen genom dina sinnen utan att försöka styra det du upplever. Fäst din uppmärksamhet på dina sinnen, och försök lyssna på vad världen har att säga. Det är bara när allting annat tystnar som du hör hur din inre röst, lyssna på vad den har att säga, det är viktigare än du tror
Dagens musiktips: The airborne toxic event - "Sometime around midnight"
