KarlHenrikKarlsson

De senaste veckorna har vi fått se Ola Lindholm hängas ut på löpsedlarna, Expressen har som vanligt blåst upp en ren misstanke om brott till att få det att låta som att en dödssynd begåtts, allt på grund av att den misstänkte är kändis och en offentlig person, vilket tydligen innebär att man får behandla personen precis hur som helst
   Låt oss komma ihåg att Ola Lindholm inte har dömts för någonting ännu. Hans urinprov som gav utslag för att han nyligen haft kokain i kroppen har en väldigt hög felmarginal, någonting Ola också nämner i det blogginlägg där han svarar på anklagelserna som riktats emot honom. Anledningen till att han överhuvudtaget greps var på grund av en misstanke om brott på väldigt vaga grunder. Det var knappast så att han greps på bar gärning med en påse kokain i fickan

Johan Norberg skrev idag en väldigt bra krönika om detta i Metro (länk nedan), där han understryker att Ola Lindholm varken har misskött sitt arbete eller skadat någon annan människa. Allt som existerar är en misstanke om brott, ett brott som alltså inte ens nödvändigtvis har blivit begånget
   Att Ola Lindholm är en förebild för barn gör det hela ännu mer obehagligt. Har expressen överhuvudtaget funderat på hur alla barn som ser upp emot Lindholm upplever den här situationen?
   Ska det Expressen ägnar sig åt ens få kallas journalistik längre? Är en tidning så nyhetskåt att blotta misstanken om brott resulterar i en uthängning och vad jag skulle vilja kalla rena trakasserier, är frågan om det inte snarare handlar om försäljningssiffror än nyhetsrapportering. Det är ju knappast första gången Expressens moral ifrågasätts, och det är inte första gången människor orättfärdigt trakasserats av tidningens redaktion

Nedan är länken till Ola Lindholms blogginlägg, där han beskriver hur han själv upplever sin situation:
http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb

Johan Norbergs krönika i metro idag:
http://www.metro.se/kolumner/ola-lindholms-gatlopp-ratt-ackligt-att-se/EVHkek!iuV0SaGgoc4a/