Det eviga behovet av fiktion
Alla har vi väl någon gång förlorat oss i en film, en bok eller någon annan sorts berättelse, så mycket att man helt glömt bort sitt verkliga liv. Känslan av att få glömma bort vem man är för en stund och istället helt gå upp i en fantasi är oerhört tilltalande, och vill jag hävda till och med nödvändigt för en människa
Att berätta eller lyssna till en historia är att gå in i en annan verklighet för en stund. Att berätta en historia är att skapa av parallellt universum, ett universum där en ny värld skapas, och där den gamla världen återskapas
Historieberättandet har varit en del av mänsklighetens tillvaro så länge det funnits människor som varit kapabla till abstrakt tänkande. Det är i princip ingenting som skiljer mellan de historier vi berättar idag i böcker och filmer, och de historier människor berättade för tusentals år sedan runt lägereldarna och på de antika teatrarna. Behovet av att då och då lämna verkligheten genom fiktion är detsamma som då
Fiktionsvärlden är en meta-existens, genom vilket vår verklighet filtreras och tillåter oss att reflektera över världen och vårt eget liv på ett sätt vi annars inte har möjlighet till. Fiktionen är ett sätt att hänge sig åt fantasin samtidigt som man aldrig lämnar verkligheten på riktigt
Ett liknande fenomen kan man hitta i någonting vi alla tar för givet: våra drömmar
I drömmen filtrerar vi också vår verklighet, fast då i omedvetet tillstånd. Vårt eget psyke försätter oss i hypotetiska situationer där vi ständigt ställs inför olika situationer och scenarion, drömmen tvingar oss att uppleva både risker och möjligheter för att på så sätt förbereda oss på att möta liknande situationer i verkligheten
Drömmar har en förmåga att ibland nästan vara mer verkliga än verkligheten själv. Det är också deras funktion att efterlikna verkligheten så nära som möjligt. Precis som den fiktiva historien är drömmen en fiktion genom vilket vår verklighet filtreras… på så sätt är en dröm precis som en berättelse, men en berättelse om oss själva, i oss själva
Vi har alla ett inneboende behov av att ibland lämna verkligheten bakom oss, det är därför fiktionen är så viktig för oss… det är därför barn tycker om att höra sagor berättas för dem innan de somnar, det är därför de flesta människor tar med sig en bok på en lång resa, det är därför teatern aldrig kommer att dö, det är därför litteraturen och filmen kommer fortsätta trollbinda människor under hundra- och tusentals år framåt… och det är därför människor drömmer om natten
Ibland är fantasin mer relevant än verkligheten, för det är bara genom vår fantasi som vi på allvar kan förstå vår verklighet
