KarlHenrikKarlsson

I söndags satt jag i studiopubliken till kanal 5:s nya satsning ”Fenomen”. Bakom programmet står Uri Geller som har gjort programmet i ett flertal länder världen över. Ett antal svenska mentalister ska inför Geller och tittarna visa upp sina övernaturliga förmågor som sedan bedömas efter hur väl och övertygande de utfört sitt nummer
   Många som lever idag har antagligen ingen aning om vem Geller är. Han blev känd i USA på 70-talet genom att uppträda i ett flertal program där han bland annat böjde skedar och läste människors tankar… eller rättare sagt lurade tittarna att tro att han gjorde det. Hans påstådda förmågor blev vida kända och han förvandlades till en världskändis över en natt
   Geller påstådde att han hade genuina övernaturliga förmågor, och detta var på fullaste allvar. Denne israeliske mentalist tog världen med storm, särskilt hos de människor som redan trodde, men han mötte också mycket starkt motstånd och kritik från det skeptiska samhället. Den världskände skeptikern (och tidigare illusionisten) James Randi var en av de mest kända kritikerna till Uri Geller, och han avslöjade honom också ett flertal gånger, bland annat vid ett välkänt tillfälle då Geller medverkade i The Tonight Show hos Johnny Carson i slutet av 70-talet. Efter att ovetandes ha ombetts uppvisa sina mentala förmågor på ett antal objekt som han aldrig sett tidigare, så misslyckades Geller med detta, med ursäkten att han inte kände sig tillräckligt ”stark” just vid det tillfället

Nu har alltså han och hans program ”Fenomen” kommit till Sverige, men det var något besviket jag lämnade tv-studion i söndags. Jag hade hoppats få se lite mer imponerande nummer, lite mer av den Uri som på amerikansk tv på 70-talet böjde skedar och läste människors tankar, detta var det dock väldigt lite av i programmet
   Nej, det var ingen skedböjar-Uri som uppträdde i kanal 5 i söndags, antagligen för att detta trick redan blivit avslöjat som en ren bluff. Jag skulle inte ha någonting emot Uri Geller om han stod för att allt han gjorde var att skapa en illusion av övernaturlighet, men tyvärr påstår han fortfarande att han är en genuin mentalist, det vill säga att han faktiskt kan använda sin mentala förmåga för att till exempel böja skedar, få trasiga klockor att fungera, läsa människors tankar etc.

Illusionister kan vara riktigt underhållande att titta på När en illusionist får en kvinna att sväva fritt i luften eller trollar bort en elefant är det ett väldigt imponerande trick, men naturligtvis är det bara just det: ett trick, en illusion av övernaturlighet. Det rätta tillfället att tro på någonting är när det finns tillräckligt med bevis för att backa upp det, tyvärr finns det inget bevis för övernaturliga eller mentala förmågor och därför ingen bra anledning att tro att det existerar någonting sådant
   Så allt som allt var ”Fenomen” ett någorlunda underhållande program, om man tar det för vad det är. Jag tror inte på någonting övernaturligt, och jag såg ingenting i söndags som fick mig att ändra uppfattning i den frågan. Däremot är det viktigt att understryka att jag är villig att ändra uppfattning, om riktiga påtagliga bevis, så kallade hårda fakta, skulle presenteras. Tyvärr presenterar inte Uri Geller några sådana fakta överhuvudtaget, och jag tvivlar starkt på att han kommer att göra det i framtiden


Dagens musiktips: Lifehouse – ”You and me”

Så har omvärlden fått nog av Khaddafis blodtörst. Det råder nu stor enighet i västvärlden och FN om att Khaddafi måste avgå, man har således sent omsider ställt sig på civilbefolkningens och de demokratiska krafternas sida
   I torsdags godkände FN:s säkerhetsråd en resolution om en flygförbudszon över Libyen. De flesta natoländer skickar nu militärt stöd till Libyen för att hjälpa till att driva tillbaka Khaddafi, Frankrike, Storbrittanien och USA skickar militärflygplan och hangarfartyg till medelhavet, Kanada och Belgien tänker skicka stridsflygplan, så även Norge och Danmark
   Khaddafis marktrupper attackeras nu av styrkor från andra sidan medelhavet, och man kan hoppas att detta bidrar till att, om inte vinna inbördeskriget och komma åt Khaddafi, åtminstone underlätta för rebellerna i Libyen att uppnå detta mål. Bättre sent än aldrig, det är bättre att reaktionen kommer nu än inte alls

Men var är Sverige? Carl Bildt har sagt att Sverige ställer upp med militärt stöd först efter en officiell förfrågan från FN, men är inte detta ett lite märkligt förhållningssätt? Visserligen är vi inte medlemmar i Nato, men när en veritabel massaker av Libyens civilbefolkning och de demokratiska styrkorna av en hänsynslös despot, är vi då inte som medlemmar av en civiliserad och upplyst västvärld skyldiga att med alla tillgängliga medel bidra till att lösa problemet?
   Visst kan till exempel den höga kostnaden lyftas fram som ett argument emot ett militärt stöd från Sveriges sida, men menar vi då att vi kan sätta ett pris på oskyldiga människor liv? Borde inte debatten fokusera på civilbefolkningens lidande, snarare än problematiken och kostnaden för ett militärt bidrag? Väger inte de humanitära argumenten tyngre än så?

Den gamla tanken om alliansfrihet i fred och neutralitet i krig känns en aning cynisk när man tänker på antalet libyska civila som fallit offer för en nyckfull diktator som Khadaffi, som inte drar sig för att gå över lik för att hålla sig kvar vid makten
   Jag har för ett par veckor sedan skrivit om Olof Palme, och hur han myntade termen ”satans mördare”… tänk om ändå Bildt eller Reinfeldt skulle våga använda den termen när de uttalade sig om Khaddafi, tyvärr tror jag att det är för mycket att hoppas på

Människor vill knulla, så är det bara! Vad mer är, de vill göra det med flera olika partners i allt högre utsträckning (har inga siffror på detta, utan talar efter min erfarenhet). Män är oftare otrogna än kvinnor (detta finns det statistik på), men detta är inte nödvändigtvis på grund av att män är elakare än kvinnor, utan på grund av att män och kvinnor har olika sexuell natur. Det är detta jag skulle vilja tala om idag

I Stockholm sitter just nu affischer upp på stan, som uppmanar (eller i alla fall rekommenderar) personer i parrelationer att ha kärleksaffärer utanför förhållandet. Företaget som ligger bakom affischen heter VictoriaMilan, och deras slogan lyder som följer: ”Gör livet levande - ha en affär”. Idén går ut på att man anonymt anmäler sig på deras sajt, och sedan hittar någon annan av det motsatta könet i en liknande situation, som också vill ha en affär utanför det fasta förhållandet. Syftet med detta är att liva upp sexlivet, hitta tillbaka till passionen och få lite mer spänning i tillvaron
   Jag är lite kluven inför om detta är ett hälsosamt uttryck för människors sexualitet, eller om det är någonting som bara än mer förtrycker och förnedrar kvinnor såväl som män. Då det hela sker anonymt (och, kan man anta, utan partners medgivande) så är de etiska ställningstagandena många, det är lätt att anta att många män som lever i ett parförhållande skulle använde tjänsten som en möjlighet att vara otrogen emot sin partner. Men om detta skulle ske öppet och med den andra partnerns medgivande så skulle jag inte ha några problem med det, även om det handlade om personen jag själv var tillsammans med. Det finns onekligen förhållanden där fler parter än två är inblandade, med både mannens och kvinnans medgivande, och där den extra partnern bidrar med spänning och passion, och så att säga ”livar upp” förhållandet
   Det är vanligare än man tror med så kallade öppna förhållanden. Allt handlar om preferens och vilken typ av förhållande man är ute efter att ha. Man bör inte döma människor för deras sexualdrift, som de i många avseenden inte kan styra över. Det är helt enkelt rent biologiska instinkter, och biologi kan man inte medvetet kontrollera, i alla fall inte hela tiden och i alla situationer. Att medvetet kunna styra sin sexuella drift skulle i den bästa av världar kanske vara någonting önskvärt, men då detta inte alltid går är det bästa alternativet att istället bejaka den och försöka ha ett hälsosamt förhållningssätt till den
   VictoriaMilan skriver på sin hemsida, under rubriken ”etik och juridik” att:


”Victoria Milan arbetar efter stränga etiska rättningslinjer. Därav vår höga säkerhet. Vi vill inte under några omständigheter hylla otrohet, men ser också att våra medlemmar är vuxna kvinnor och män med egna valmöjligheter”


Jag vet inte hur jag skulle reagera om den jag var tillsammans med en dag sa till mig att hon ville ha en kärleksaffär utanför förhållandet, men alla förhållanden är förstås olika. Jag själv håller hårt på ärlighet och förtrolighet, efter att själv ha gjort ett antal personliga misstag i nära relationer, och om ärligheten finns där så ser jag som sagt inga problem med detta. Om detta skedde öppet och med båda parters medgivande skulle jag inte ens kalla det för otrohet
   Om det i ett förhållande av båda parter är accepterat att mannen har sex med flera kvinnor eller vice versa utanför förhållandet, så är det deras ensak. Det är upp till var och en att bygga upp sitt förhållande och leva sitt liv efter vad de anser vara bäst, både i och utanför sovrummet

Det enda scenariot då det dyker upp problem, är när båda parter inte har givit sitt medgivande till hur förhållandet ser ut. Jag kommer att tänka på en konversation jag hade med en vän häromdagen. Hon frågade mig om jag tyckte att det var killens eller tjejens ansvar att tjejen fick orgasm när de hade sex. Själv har jag aldrig haft just det problemet, så jag har aldrig riktigt funderar så mycket på det, jag ser det heller inte som en fråga om ansvar. Det handlar förstås om vilken sorts sex man har, det vill säga vad man är ute efter, vad man vill få ut av det. Vill tjejen få orgasm under sex (vilket faktiskt inte alltid är fallet) så är det upp till henne att säga vad hon vill ha och på vilket sätt. Varken män eller kvinnor är tankeläsare, så kommunikation är a och o i det här fallet. Jag är medveten om att det kan vara problematiskt att kommunicera i sovrummet, inte minst eftersom fel sorts tal lätt kan förstöra stämningen och ta bort lusten nästan direkt. Men vill man ha bra sex, så är det nästan nödvändigt att man kommunicerar, annars får man oftast nöja sig med mindre
   Samma sak med förhållanden, kommunikationen är så oerhört viktig när man lever tillsammans med någon. Utan den är förhållandet, oavsett hur det ser ut, dömt att misslyckas. Ett förhållande utan kommunikation är som analsex utan glidmedel: det är inte helt omöjligt, men det gör det hela mycket, mycket mer problematiskt

Men även med en god kommunikation på plats, så finns de biologiska drifterna fortfarande kvar där, och dessa kommer vi aldrig ifrån. Vi är djur, låt vara långt utvecklade djur, och som de djur vi är så har vi drifter och instinkter som faktiskt är fullkomligt nödvändiga för vår överlevnad. De drifter vi har utgör själva fundamentet i vår existens. Om våra förfäder till exempel skulle ha saknat sexualdrift, så skulle vi inte finnas här idag. Att bejaka sin sexualitet är att bejaka sin djuriska natur, och detta är alltid någonting positivt
   Dock menar jag inte att man alltid måste handla på basis av sina naturliga instinkter, om vi gjorde det skulle vi inte kunna leva i ett civiliserat samhälle. Vår väl utvecklade känsla för etik och moral håller tillbaka vår djuriska natur, och detta är också någonting positivt. Att bejaka sin natur handlar snarare om att ge den ett erkännande, att inse vilka drifter man har och varför de finns där
   Den djuriska naturen har ofta förknippats med någonting skamligt eller ”lågt”, faktum är att det är precis tvärtom. Utan vår djuriska natur skulle vi inte ha utvecklats till det vi är idag. Jag vill här slå ett slag för de djuriska drifterna, och också säga att VictoriaMilan kanske är någonting stort på spåren ändå. Gå gärna in på deras hemsida, och gör er egen bedömning:

www.victoriamilan.se


Dagens musiktips: Ebba Grön - "Ung och kåt"

De senaste veckorna har jag haft nästan oförskämt mycket att göra, föreläsningar och seminarier att gå på, uppsatser att skriva… repa med bandet, vara social med vännerna, och vid sidan av det så ska ju kärlekslivet också ägnas lite tid. Då jag slutar studera vid universitetet i sommar så måste jag också ta mig tid att planera min framtida karriär
   Jag tror de flesta studenter kan relatera till känslan att inte ha tid för allting som ska göras. Så mycket att göra, så lite tid. Den så välkända ångesten tränger sig på, och hotar att dra ner en under isen vid minsta tecken på svaghet. Man vågar inte sänka garden, av rädsla att stressen ska träffa ens ömmaste punkt, självkänslan!

När man har så många bollar i luften, så många järn i elden, stora påsar under ögonen och mycket skit under naglarna, då gäller det att uppskatta den lilla fritid man faktiskt har för att inte tappa bort sig helt i skyldigheter och plikter
   Som Lennon sjöng: ”Life is what happens to you when you’re busy making other plans”, det är någonting som är värt att hålla i minnet

Det är vid sådana här tillfällen i livet man måste kunna koppla av, stressa ner, fästa uppmärksamheten vid någonting annat för en stund. När man kommer hem till studentlyan och halvdöd sjunker ner i fåtöljen framför teven, lägger upp fötterna på soffbordet och smuttar på ett välförtjänt glas rödvin (jag vet att klichébilden är att studenten dricker öl, men jag råkar gillar vin bättre, so shoot me!)
   Det gäller som sagt att kunna slappna av, och finns det någonting som får en att slappna av mer än välgjord komik? Tack gode gud för Simpsons, Family Guy, Seinfeld och alla andra serier som går, de räddar livet på mig varje dag!


Dagens musiktips: The Smiths - "These things take time"

Han kom från ingenstans, som ett skepp som sakta glider ut ur dimman… Håkan Juholt, socialdemokratiska valberedningens kandidat till partiledarposten
   För många människor verkar han vara helt okänd, själv hade jag inte ens hört namnet förrän jag läste det i tidningarna i morse: Håkan Juholt, en 48-årig man från Småland, för närvarande ordförande i försvarsutskottet

Av Göran Greider kallas han i dagens metro för ”en äkta gråsosse”, en veteran som vill föra tillbaka partiet till de gamla värden det en gång stod för, en partiledare som om han skulle bli vald skulle föra partiet tillbaka till klassik socialdemokratisk politik à la 1900-tal. Om detta är en tillgång eller ett hinder för förnyelse är inte jag rätt person att bestämma. Men det verkar onekligen som att socialdemokraterna blivit något fixerade vid ordet ”förändring”, som om förändring var en fördel i sig
   Jag tror (och har alltid trott) att det fokus på förändring som vi sett de senaste åren snarare har varit till socialdemokraternas nackdel, jag tror att partiet förlorat så många väljare just för att de har förändrats, snarare än att de inte har gjort det. Mona Sahlins närmast besatthet av förändring inom partiet verkar enligt mig ha varit ett felslut av Sahlin. Att politiskt gå åt höger var en av anledningarna till att de mer traditionella socialdemokratiska värderingarna gick förlorade, och därmed förlorade partiet väljare. Juholt står till vänster politiskt, detta tror jag är en fördel då många väljare på vänsterkanten saknar det traditionella S

Juholt liknades idag i Metro med Super Mario, mest på grund av att de båda har mustasch, men likt Mario ska Juholt nu slåss emot mäktiga fiender, i Juholts fall den fortfarande relativt starka Alliansen. Men det handlar om mer än så, Juholt måste om han blir vald också ena sitt parti och locka nya väljare till sig. Ska Juholt föra förändring med sig eller inte, och är förändring verkligen någonting värt att sträva efter bara för förändrings skull?
   Det har i tidningarna nämnts att en allians med Miljöpartiet är nödvändig för att få Alliansen på fall, och kanske är detta sant. Men det är kanske säkrast att lämna Vänsterpartiet utanför diskussionerna den här gången?

Har vi blivit sämre observatörer idag, då vi idag är så distraherade av så mycket annat? Vi lever inte längre i nuet, utan våra liv läggs alltmer i framtiden, i våra förväntningar. Alltid letar vi efter något nytt, nästa ”kick”
   Jag tror att detta är en av anledningarna till att vi idag känner oss så vilsna och tomma. Redan spädbarn lär sig det sociala spelet och samspelet till stora delar genom observation och imitation. Genom att vi inte längre ”ser” varandra på samma sätt som förut har kanske empatin gått förlorad?
   En god filosof eller författare måste också vara en god observatör, för jag tror att alla skulle hålla med om att man inte kan skriva eller resonera om någonting man inte har observerat, detta faller på sin egen orimlighet. Allting, bokstavligt talat allting, bygger i grunden på observation. I ett totalt vakuum kan ingenting meningsfullt skapas eller sägas, det är genom sinnesintryck och reflekterande över dessa sinnesintryck som vi når fram till sanning och meningsfullhet

Augustinus var den första att lägga fram tanken att det inte fanns någon egentlig tid, det förflutna består bara av minnen, framtiden bara av förväntningar. Allting som verkligen existerar är därför ett oändligt antal ”nu”
   De flesta som har studerat filosofi känner antagligen till Augustinus, för er andra så var han en antik filosof, en av de tidiga kristna filosoferna. Även om han var fast i tanken att fenomenet ”tid” nödvändigtvis måste ha kommit från den kristne gud han vördade förändrar detta inte sanningshalten i hans hypotes om tiden

Det finns enligt mig två typer av människor: de som lever i det förflutna, samt de som lever i framtiden. De som lever i det förflutna förlorar sig i minnen, de som lever i framtiden förlorar sig i förväntningar
   Men eftersom det bara finns ett oändligt antal ”nu”, så lever vi alla egentligen i nuet, vare sig vi vill det eller inte. Men de flesta förstår inte vad detta innebär, att i sanning vara, att hänge sig totalt åt situationen. Den som inte förstår vikten av att leva i nuet tappar kontakten med sig själv, alienerar sig själv från sig själv så att säga. För det är bara i nuet vi kan finna vårt rätta jag, det är där allt det som är vi finns
   Vi tittar men vi ser inte, lyssnar men hör inte. Att leva i nuet innebär att höra, se och känna. Att via sinnena ta in världen såsom den ter sig just vid den aktuella tidpunkten, utan att ta hänsyn till någonting annat. Att leva, som Kirkegaard skrev: ”i det omedelbara”. Det som moderna människor ibland kallar mindfulness

Sedan har naturligtvis alla människor minnen, utan minnen skulle vi inte kunna leva. Samtidigt har alla människor förväntningar, utan förväntningar har vi inget sätt att veta vart vi är på väg. Det handlar inte om att ignorera detta, utan snarare hitta en väl avvägd balans mellan de två ytterligheterna, som alltid grundar sig i nuet
   Att leva i nuet är att säga: ”Jag är en människa, jag finns här och nu. Du är också en människa som finns här och nu. Låt oss göra någonting nu istället för att skjuta det på framtiden eller sörja över det vi aldrig gjorde”. Detta är någonting människor gör alltför sällan, något jag tror skulle få oss att må mycket bättre. Men viktigast av allt skulle vi då lära känna oss själva på ett helt nytt sätt och få en annan syn på livet

En bra övning är att sätta dig ner, i ett fullständigt tyst rum utan några distraktioner och bara ta in världen genom dina sinnen utan att försöka styra det du upplever. Fäst din uppmärksamhet på dina sinnen, och försök lyssna på vad världen har att säga. Det är bara när allting annat tystnar som du hör hur din inre röst, lyssna på vad den har att säga, det är viktigare än du tror


Dagens musiktips: The airborne toxic event - "Sometime around midnight"