KarlHenrikKarlsson

Som rökare kunde jag inte låta bli att le när jag idag läste en insändare i metro angående förbud av rökning i Stockholms innerstad. Skribenten tyckte, som så många andra också verkar göra nu för tiden, att rökningen är “obehaglig” och “skadlig” för människor. Men det handlade inte om rökarna själva, det bryr man sig tydligen inte om, utan det var de stackars oskyldiga icke-rökarna som utsattes för passiv rökning det var synd om. Det var deras intressen skribenten ville ta tillvara
   Skribenten, som var anonym (modigt att inte våga stå för det man tycker), tyckte att rökning i anslutning till kollektivtrafiken (läs: utanför t-baneperronger etc.) skulle bötfällas, och att rökning i innerstan borde förbjudas helt

Skribenten klagade på att människor röker både på inomhusperronger, i t-banevagnar och i gångtunnlar, och att detta var ett beteende som måste upphöra. Men aldrig under de snart fyra år som jag har bott i Stockholm har jag sett någon eller hört talas om någon som rökt inne i en t-banevagn, så ett så utbrett problem som skribenten ville utmåla det som kan det knappast vara. I gångtunnlar, ja, men där är det ju ändå öppet och ventilerat, det borde väl inte vara några problem? Utanför tunnelbanestationer, ja, men där är det ju utomhus och också ventilerat
   Rökare är också människor, människor som gjort ett aktivt val att röka. Visst, man kan hävda att det är ett beroende och att rökarna själva inte skulle röka om de hade möjligheten och förmågan att sluta. Men jag har mött och pratat med många som röker för smakens skull, eller för att de tycker om det. Det är inte alla rökare som är beroende och oförmögna att sluta
   Ska dessa människor, som frivilligt väljer att röka, bestraffas med böter på grund av detta? Vilken rätt har egentligen icke-rökarna att bestämma var och hur, och om folk ska röka? Skadas de inte själva av det (och den skada som människor utsätts för av passiv rökning debatteras fortfarande) har de knappats rätt att lägga sig i vad andra människor väljer att göra med sina kroppar och sina liv

Konstigt nog hör man sällan, eller aldrig, lika stora och våldsamma protester emot till exempel alkohol, som bevisligen skördar många fler offer än rökning gör (jag vet inte den exakta statistiken, men alkohol och rökning ligger väl på ungefär samma nivå skademässigt). Alkohol är faktiskt än värre, eftersom det kan påverka (och påverkar) människor som inte ens dricker själva. Hur många gånger ska vi få läsa om barn som blir ihjälkörda av personer som kör bil efter att ha druckit, tonåringar som sätter sig på mopeden eller motorcykeln och kör hem efter en fest för att sedan hittas ihjälkörda i något dike någonstans… eller varför inte mannen som halvt slagit ihjäl sin hustru efter att ha druckit?
   Det tycks mig som att det finns långt större problem relaterad till alkoholen, men konstig nog hör man sällan människor som vill förbjuda alkohol helt, eller bötfälla de människor som väljer att dricka och bli berusade
   Ja visst, rökning påverkar också människor som inte röker själva, men kom inte dragande med hur många hundratals människor som dör varje år av passiv rökning, den statistiken är högst diskutabel, och det är tveksamt om det ens stämmer att folk kan få dödlig lungcancer av att andas in någon annans rök. Dessutom handlar det i så fall antagligen om att utsättas för passiv rökning på nära håll under många år, inte att råka andas in en liten rökpuff från någon som står och röker utanför tunnelbanan, det dör du knappast av

Men det verkar ändå vara någonting med just rökning som stör människor. Kanske är det “äckelfaktorn” som spelar in? I så fall vill de ju bara förbjuda rökning för att de själva tycker att det är “äckligt“, och det är ju absolut ingen vettig anledning till att förbjuda folk att röka. Det finns säkert hundratals saker och aktiviteter som jag tycker är äckliga, men som jag inte för den skull vill förbjuda folk att ägna sig åt

Till de som gnäller på att rökarna stör eller är äckliga har jag bara en sak att säga: var glad att ni bor i ett land där ni inte verkar ha några andra bekymmer än att gnälla på folk som röker i innerstan. Om rökarna är det största problemet i det svenska samhället idag så bor vi verkligen i ett bra land! Om det inte är så, tycker jag folk kan sluta gnälla över passiv rökning, och ägna sig åt viktigare saker istället


Dagens musiktips: Bob Dylan - "Blowin' in the wind"

Serigedemokraterna lade i veckan sin allra första skuggbudget. Inte överraskande så låg fokus på bistånd och begränsning av invandring till Sverige. Sverigedemokraterna vill stoppa 90 procent av asylinvandringen och kraftigt minska biståndet. Pengarna ska framför allt gå till sänkt skatt för pensionärer, utbyggnad av fängelser och ett upprustat försvar. Inga större överraskningar alltså

I DN (2010-05-31) beskrivs och diskuteras SD:s skuggbudget:

   Under treårsperioden 2010-2013 ska 78 miljarder sparas på att asyl- och anhöriginvandringen till Sverige minskas med 90 procent.
   Beräkningarna har Sverigedemokraterna gjort på egen hand

   Kan man ta beräkningarna på allvar?
   – Det får väljarna bedöma, svarar partiledaren Jimmie Åkesson

Ja, man vågar väl kanske inte säga någonting annat. Om man kunde ta beräkningarna på fullt allvar, tror ni inte att Jimmie Åkesson skulle han sagt det rakt ut? Att man lägger över det på väljarna att bestämma om beräkningarna om kostnaderna för Sveriges invandring stämmer eller inte visar väl på en viss osäkerhet, eller är siffrorna kanske rent av överdriva med flit?
   SD beskrivs också ofta typiskt nog som ett populistparti, och detta är väl ett uttryck för just en populistisk politik

SD vill bygga ut landets fängelser. Bland annat ska livstidsfångar verkligen kunna sitta livet ut, ingen andra chans i SD:s samhälle alltså. Jag kan hålla med om att ett “bokstavligt” livstidsstraff vore att föredra i vissa extrema fall, men detta ska vara mer undantag än regel. I ett civiliserat samhälle ska varje medborgare få en chans att göra bättring och sona sitt brott, alla förtjänar en andra chans
   En av de mer uppseendeväckande förslagen SD presenterat är dock att de skulle vilja öppna för möjligheten att bestraffa unga människor med fotboja, så unga människor som tolv år. En tolvåring bestraffas med fotboja, läste jag verkligen rätt?
   Vad är det egentligen för människosyn som florerar i detta parti? Nog för att även jag kan hålla med om att det svenska rättssystemet i vissa fall är lite väl slappt, men ett samhälle som sätter fotbojor på tolvåringar är inte ett samhälle jag vill leva i. Det är, skulle jag vilja säga, snudd på barnmisshandel att ägna sig åt sådant
   På frågan hur detta går ihop med FN:s barnkonvention svarar Jimmie Åkesson att:

   – Det vet jag inte. Jag tycker inte att det är så intressant. Det viktiga är att samhället
   sätter ner foten, säger Jimmie Åkesson

Inte intressant med FN:s konventioner?! Vad SD kanske inte inser är att FN:s konventioner är en av grundstenarna till det fria, demokratiska samhälle vi ser och lever i idag. Utan dem skulle det fria, demokratiska och civiliserade samhället inte kunna existera, det var just därför västvärlden insåg behovet av att skriva ner de mänskliga rättigheterna efter andra världskriget. Att gå tillbaka till förkrigstidens förutsättningar och spelregler är helt fel väg att gå. Det vore att vrida tillbaka tiden och den historiska utvecklingen på ett rent ut sagt farligt sätt
   Ett sådant uttalande som att FN:s barnkonvention “inte är intressant”, eller att det viktigaste är att samhället sätter ner foten visar på en oerhört kall och hård politik som SD vill föra

Denna SD:s skuggbudget visar på en kall och cynisk människosyn. Det är ingen tvekan om att SD är ett populistiskt och främlingsfientligt parti. Jag ser fram emot att se dem misslyckas med att komma in i riksdagen i höst, och om de mot förmodan kommer in: få kalla handen av så gott som samtliga riksdagspartier

*     *     *

Länk till bloggen “Vi i Sverige”, och deras artikel i ämnet:
http://viisverige.blogspot.com/2010/05/sd-vill-spara-kostnader-som-inte-finns.html

Länk till sagda artikel i DN:
http://www.dn.se/nyheter/politik/sd-minska-bistandet-och-satsa-pa-forsvaret-1.1114575

Så, Anna Bergendahl gick inte vidare till final i Eurovision i torsdags kväll. Vad ska vi tycka om det? Visst, det var ju en liten besvikelse utan tvekan, men samtidigt kan man knappast göra det till Annas fel att hon inte gick vidare
   “Fiasko” valde kvällstidningarna att kalla det idag på sina löpsedlar, “Anna bröt ihop bakom scenen”… men jag förstår inte riktigt hur det är ett fiasko att komma dit och göra sitt bästa? Annas låt var en stark låt som borde ha gått vidare, men det är väl fan inget fiasko om hon inte gör det? Sverige kan inte ligga på topp vartenda år, det är bara att inse
   För det första gjorde Anna faktiskt ett väldigt bra framträdande i torsdags, hon har ingenting att skämmas för. För att vara en så ung artist är hon oerhört väl utvecklad både vad gäller sången, musiken och scenframträdandet, trots allt är hon bara 18 år gammal och har hela sin musikkarriär framför sig. För det andra var det ett starkt startfält Anna tävlade emot i torsdags, med många bra låtar, Danmark och Azerbadjan var ett par av mina favoriter

Varje gång Sverige inte vinner Eurovision verkar det alltid bli ett jäkla gnäll; “fel låt vann”, “lägg ner tävlingen” etc. Men som schlagerjunkies, vars beroende består i sångvänliga melodier och färgsprakande framträdanden är fansen och tittarna där igen nästa år, redo att återigen suga i sig så mycket schlager som möjligt. Det finns uppenbarligen ett folkligt intresse för tävlingen, annars kan jag lova att melodifestivalen skulle lagts ner för längesen
   Sverige är ett av världens mest framstående länder när det gäller musik, men man måste inse att man inte kan vara bäst i varenda tävling bara för det, och framför allt måste man inse att inte alla har samma musiksmak som oss svenskar. En låt som slår i Sverige kanske inte alls tas emot på samma sätt utomlands

I år var helt enkelt inte Sveriges år, och jag inser att det är en trend som har pågått i några år nu, de senaste tre åren har både The Ark, Charlotte Perrelli och Malena Ernman mer eller mindre floppat i tävlingen
   Det är kanske inte för att vi har skickat dåliga låtar eller dåliga artister till Eurovision som vi inte har lyckats på senare år, bortsett från Malena Ernmans “La Voix“, ett uppenbart plagiat av Puccinis “Nessun Dorma“ (men som naturligtvis gick den klassisk-illitterata allmänheten förbi). Men schlagerklimatet kanske helt enkelt inte gynnar svensk musik just nu

Det kanske är dags att fråga sig varför det har gått så dåligt för Sverige i Eurovision de senaste åren. Är det de intetsägande texterna, de stela scenframträdandena eller de platta melodierna som är felet?
   Hur det än är så fortsätter schlagerfestivalen att ha ett brett folkligt stöd av någon anledning. Vi får bara hoppas vinden vänder nästa år, till Sveriges fördel

Dagens musiktips: Anna Bergendahl - "This is my life"

Hon:

Den 20:e maj i år är den första årliga “Draw Muhammed Day”! Detta är en dag då vi alla ska sätta oss ner och rita eller måla av muslimernas helige profet, som ett tecken på att vi inte tänker tolerera några skrämseltaktiker från fundamentalistiska religiösa krafter som kräver att vi inskränker vår dyrt köpta yttrandefrihet. Jag antar att ni vet vad jag pratar om...?
   Yttrandefriheten har betalats för av våra förfäder, betalats i blod. Det är en av de viktigaste friheter vi har i västvärlden, och den som är emot den är emot själva det fundament som vårt civiliserade samhälle är byggt på. Den är alltför viktig i ett modernt samhälle för att inskränkas på det här sättet

Draw Muhammed Day är ett initiativ av bland annat en amerikansk konstnär, och annonserades ut efter att South Parks skapare Trey Parker och Matt Stone hotats till livet efter att ha avbildat profeten Mohammed i ett av sina avsnitt
   Det absurda var att Mohammed i avsnittet var iförd en björnkostym, så allt man såg var egentligen en björn som kallades Mohammed… Det fick mig att undra var gränsen egentligen går; om jag ritar en streckgubbe och kallar den Mohammed, är det ett brott enligt islam? Ska det likna en muslim för att det ska vara ett brott, eller kan det vara vilken människotyp som helst, måste personen jag ritar ha arabiskt utseende till exempel? Vad händer om jag ritar av min kaffekopp och kallar det en bild av Mohammed?

Så måla gärna av Mohammed på torsdag och lägg upp på er blogg eller liknande. Det är det minsta vi kan göra för att stå upp för yttrandefriheten, och visa att vi inte tänker inskränka vår yttrandefrihet och vika oss religiösa extremister!

*     *     *

Länk till gruppen "Everybody Draw Muhammed Day" på facebook:
http://www.facebook.com/#!/pages/Everybody-Draw-Mohammed-Day/121369914543425


Thunderfoots video i ämnet på youtube:




The Atheist Experience:

Ett argument teister, och framför allt kristna, ofta för fram då de försöker bevisa guds existens är att gud faktiskt fyller en funktion. Det får människor att göra gott, bidra med pengar till välgörenhet, behandla andra med respekt och värdighet etc. Detta är förstås ett fullständigt absurt argument då även icke-troende utför precis lika mycket välgörenhetsarbete som troende människor, och dessutom är ett sådant argument knappast ett bevis på guds existens. Men det är ändå ett argument som på ytan ser ut att vara en fullt legitim poäng och en anledning till att börja tro på en gud, och därför är det också värt att analysera. Dessutom är det detta som kallas logik i de flesta teisters värld
   Jag ställer mig alltid frågan: skulle då dessa människor inte behandla sina medmänniskor med respekt och värdighet om de någon gång förlorade sin tro, eller kanske till och med aktivt skada anda människor som höll andra trosföreställningar än deras egna? Det är som om de religiösa bara handlar gott för att de fruktar gud, och inte av någon annan anledning. Detta är inte moral, det är ren och skär skräck för de eviga plågorna i Gehenna. “Tro på vad jag säger, annars skadar gud dig, eller jag själv i Hans namn”, detta är själva kärnan i kristendomen, och detta gör den till en av de mest hemska, falska och mest absurda religionerna på jorden idag. Ett litet barn som hotats med eviga lågor i helvetet får troligtvis men för livet. En människa som aldrig har lärt sig att tänka själv och utveckla sin egen känsla för etik och moral är i många avseenden en farlig människa, speciellt om hennes moraltanke baseras på de bibliska texterna

Jag har varit med om att teister på fullaste allvar fört fram följande argument: “Om gud inte finns, varför var det då fel för Hitler att utföra Förintelsen? Om gud inte finns, och om vi bara är utvecklade djur, varför är det fel för en människa att mörda en annan?"
   Jag blir fortfarande helt perplex när jag hör något sådant. Detta ska alltså vara “rationellt tänkande” enligt en religiös människas synvinkel. Inte bara tycker de att det är helt okej att döda djur (om vi bara är djur, varför är det fel om vi dödar varandra?), de tycker också det är helt okej att till exempel mörda, våldta eller stjäla om det inte fanns en gud
   Att bibeln, och således också gud, inte håller djur i samma höga aktning som människor är mer än tydligt. Läs bara vad som står i Tredje Moseboken - Leviticus om brännoffer:


   “Säg till israeliterna: När någon av er vill ge en offergåva åt Herren, skall han ta den bland kreaturen, från nötboskapen eller från småboskapen” (Leviticus 1:2)

   “Därefter skall han slakta djuret inför Herren, och Arons söner, prästerna, skall offra blodet genom att stänka det runt om på altaret som står vid ingången till tältet. Sedan ska han flå djuret och stycka det” (Leviticus 1:5-6)

   “Därefter bränner prästen alltsammans på altaret som ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd” (Leviticus 1:9)

The religion of peace has gone berserk!

Det finns en religion som heter islam. Den uppstod i mellanöstern omkring 700 e.Kr. och blev snabbt populär. Idag finns denna religion även i Europa, i samband med den omfattande invandringen från mellanöstern, framför allt under 1900-talet, har den nått så långt som till det lilla landet i norr kallat Sverige
   Ni har hört det förut, ni kommer säkerligen få höra det igen: denna religion uppmuntrar till hat, segregering, kvinnoförtryck, intolerans och våld. Det står till exempel klart och tydligt i Koranen att icke-troende ska dödas och otrogna kvinnor stenas till döds
   Nog är nog! Det är dags för moderata muslimer att dra en gräns. Det är dags för de som är tillräckligt intelligenta och upplysta för att låta religionen vara en ren privatsak att säga ifrån

För kristna var det en gång i tiden legio att tortera och mörda alla som inte accepterade Jesus och anslöt sig till kristendomen. Att mörkhyade människor var mindre värda än vita var allmänt accepterat och jorden var naturligtvis platt (minns “rättegången” emot Galileo)
   Som tur är har kristendomen idag genomgått en radikal förändring, den har sekulariserats till en punkt där den är förenlig (nåja, så gott som) med västvärldens upplysta värderingar och den västerländska civilisationen
   Kristendomen förändrades i grunden under 1800- och 1900-talen, inte inifrån av egen kraft, utan utifrån. Kristendomen förändrades och sekulariserades först efter påtryckningar utifrån, när vetenskapliga upptäckter gjorde kristendomens sanningsanspråk obsoleta och i många fall barnsligt naiva, när människor blev upplysta nog och framför allt många nog för att våga ifrågasätta religionen på allvar. Den franska revolutionen 1789 gjorde naturligtvis sitt, men många andra krafter i Europa arbetade konsekvent i upplysningens anda, emot (bland annat) kristendomens översittarmentalitet
   Det var snarare de moderata krafterna i samhället som tryckte tillbaka de fundamentalistiskt religiösa, det var dessa som lade grunden till det fria, civiliserade väst vi har idag. Detta tvingade de kristna att omvärdera sin religion och stå tillbaka för den oundvikliga sekulariseringen som följer av en upplysning av människor i så stor skala, de var tvungna att anpassa sig till de humana värderingar som ett upplyst och civiliserat folk kräver

Idag hotas västvärldens värderingar åter igen av den religiösa fundamentalismen, denna gång heter antagonisten islam. Den muslimska invandringen i Europa har naturligtvis lett till stora problem (och det görs inte bättre av att USA tillsammans med andra länder invaderar och bombar länder i mellanöstern, på tveksamma grunder och med dunkla motiv). Kulturkrockarna och konflikterna har varit många, och kommer säkerligen att fortsätta vara vanligt förekommande i många år framöver
   Men det är inte invandringen i sig som är det stora problemet (som vissa politiska krafter i Sverige just nu försöker hävda). Problemet som jag ser det är den extrema religiositet som följer med invandringen till Europa, den skilda synen på diverse värderingar och hållningar. Detta är förstås mindre förekommande hos andra och tredje generationens invandrare som vuxit upp här, men även dessa påverkas av sina föräldrars religion och beteende. För troende muslimer lämnar naturligtvis inte sin religion vid tröskeln till västvärlden, utan tar den med sig in i hallen, in i finrummet och ställer den på en piedestal där alla kan se den
   Allah har kommit till Europa, och han gillar inte vad han ser…

Av samma anledningar som kristendomen sekulariserades under 1800- och 1900-talen måste nu samma sak ske med islam. Fundamentalistiska religiösa yttringar, som konsekvent använder sig av skrämseltaktiker, hot om våld och utövande av våld, har ingen plats i ett civiliserat samhälle på 2000-talet. Jag är personligen ganska förvånad över att religioner som dessa inte har förintat sig själva för länge sedan, eller att människor inte i större utsträckning inser den extrema destruktiva kraften hos sådana trosföreställningar och den enorma skada det kan göra
   Det är dags att växa upp nu, dags att våga ta ställning, att se religionen för vad den är. Vad viktigare är, det är dags att ta en tydlig ställning emot de radikala, extrema uttryck religionen (och inte bara islam) tar sig alltför ofta
   Det är framför allt dags för “fredliga”, icke-fientliga muslimer (jag vet att ni finns därute) att distansera sig från de fundamentalistiska, från extremisterna. Om inte detta görs, om inte ett tydligt och framför allt offentligt avståndstagande görs, då kan det inte tolkas som någonting annat än ett outtalat sympatiserande, någonting som verkligen inte gynnar den fria värld vi vill ha och borde sträva efter

Moderata muslimer! Ni lever i ett samhälle som respekterar de mänskliga rättigheterna. Vill ni fortsätta vara en del av det samhället ska ni också, som alla oss andra, ta tydligt avstånd från de som vill undergräva dessa grundläggande friheter. Om ni inte gör det, om ni låter dessa extrema fundamentalister fortsätta som de gör, så gör ni lika stor skada på samhället som de destruktiva krafter ni påstår er fördöma
   En sådan aktion är nödvändig som signal till omvärlden att ni värderar mänskliga rättigheter högre än religiös fundamentalism och terrorism… för det gör ni väl?

Metro publicerade idag en intressant artikel om hur unga röstar i valet i höst. En undersökning som undersökningsföretaget Yougov gjort i samarbete med Metro visar på att de rödgröna får majoriteten av rösterna, medan samtliga partier i Alliansen, bortsett från Moderaterna, får låga siffror
   Över 1000 väljare mellan 18-34 år medverkade i undersökningen. Resultatet blev följande:

De rödgröna partierna
   Socialdemokraterna - 16%
   Miljöpartiet - 15%
   Vänstern - 7%

Alliansen
   Moderaterna - 26%
   Folkpartiet - 6%
   Kristdemokraterna - 3%
   Centern - 2%

De rödgröna partierna för alltså totalt 38% av rösterna, jämfört med Alliansens 37%. De övriga procenten var fördelade mellan mindre partier utanför riksdagen

Anmärkningsvärt med dessa siffror är det så gott som jämlika stödet för Socialdemokraterna och Miljöpartiet, vilket visar en tydlig nedgång för S och en stor uppgång för MP. När det gäller Alliansen är det inte så konstigt att Moderaterna får så pass högt stöd, däremot är det låga stödet för de övriga partierna, om inte konstigt så åtminstone talande. Både C och Kd skulle, om de unga väljarna fick bestämma, inte ens komma in i riksdagen då de i den här undersökningen inte når över 4%-spärren
   De viktigaste frågorna för de som medverkade i undersökningen var arbetslösheten (57%) (vilket kan förklara det starka stödet för Moderaterna) samt miljö- och klimatfrågor (49%), vilket förklarar Miljöpartiets kraftiga uppgång. På tredje plats kom invandringen (37%). 6% av de medverkande sa också att de tänkte rösta på Sverigedemokraterna, kanske inte helt oväntat

De unga väljarna har sällan någon partitillhörighet, det vill säga de är inte “lojala” emot ett och samma parti, utan växlar mer mellan partierna från val till val än vad de mer erfarna väljarna gör. Förstagångsväljarna har ju naturligtvis aldrig röstat, och den gruppen är en av de viktigaste målgrupperna i en valrörelse
   93% (!) av de medverkande uppgav att de skulle rösta i valet den 19:e september, en relativt hög siffra när det gäller yngre väljare och förstagångsväljare. De unga kan mycket väl avgöra valet i höst, det handlar om över en miljon människor under 30 år med rösträtt. Andelen är högre i storstäderna, där var femte väljare är under 30 år

Daniel Westlings njurproblem, Drottning Silvias påstådda sjukdom, Jonas Bergströms otrohetsaffär, han och prinsessan Madeleines brutna förlovning och inställda bröllop, Kungens vilda festnätter
   Artiklarna om kungahuset den senaste tiden har bara blivit fler och fler. Det är väldigt intima ämnen som tas upp till “debatt”, ämnen som tillhör kungafamiljens privatliv. Visst, det kanske kan vara viktigt att rapportera om sådana saker ibland, men sättet det görs på lämnar ganska mycket att önska. Ibland är det rent fiktiva, påhittade historier som publiceras, som till exempel att drottning Silvia skulle vara svårt sjuk, en helt påhittad historia utan grund överhuvudtaget
   Var finns etiken hos media?

Offentliga personer får alltid räkna med att granskade i media på ett eller annat sätt, men det finns väl ändå en gräns? Ska kungafamiljen i egenskap av representanter för Sverige granskas hårdare? I så fall, ska den granskningen få gå till hur som helst? Hur långt in i sängkammaren ska journalisterna släppas in?
   Varför blir vi så förvånade när kungafamiljen beter sig som människor alltid gör? När de bryter förlovningar, grälar, blir sjuka etc. Ska vi verkligen förvänta oss att vårt kungahus ska ha ett övermänskligt beteende? Att de står över undersåtarnas problem, att de saknar mänskliga fel och brister? Detta tror jag har att göra med den romantiska bilden av kungafamiljen som någon sorts sagofigurer, länken mellan en mytomspunnen tidsålder och den cyniska verklighet vi har idag
  Men faktum är förstås att medlemmarna i kungafamiljen är precis som du och jag, tittar man närmare så försvinner snabbt det magiska skimret runt dem. Ja, de är offentliga personer, symboler och representanter för Sverige, men de är också i första hand människor. Som representanter för Sverige ska de granskas, men då ska det vara av seriösa journalister med någon sorts hederlighet, och inte av skvallerpressen

Varför granskas förresten inte våra folkvalda politiker på samma sätt som kungafamiljen? Att granska politikers privatliv, de som har den verkliga makten i samhället. Jag skulle till exempel tycka det var oerhört mycket viktigare att få reda på om Mona Sahlin hade lungcancer, än om drottning Silvia hade det. Inget ont om drottningen, men hon har helt enkelt inte samma inflytande över mitt liv som Mona Sahlin har


Dagens musiktips: David Bowie - "Hang on to yourself"

“I ångesten - så säger vi - “känns det hemskt för en”. Vad betyder detta “det” och detta “en”? Vi kan inte säga, vad det känns hemskt inför. Det känns så på det hela taget. Alla ting och vi själv försjunker i en likgiltighet. Detta dock inte i betydelsen av ett blott försvinnande, utan i själva bortryckandet vänder de sig emot oss. Detta bortryckande av det varande som helhet, som i ångesten tränger mot oss från alla sidor, gör oss beträngda. Det finns intet att hålla sig till. Blott det - detta “intet” - blir kvar och kommer över oss - i det varandes undanglidande.
   Ångesten uppenbarar Intet”

“Endast på grund av Intets ursprungliga uppenbarhet kan människans tillvaro gå emot och in på det varande. Men såvitt tillvaron till sitt väsen står i förhållande till det varande, som den inte är och som den själv är, härstammar den som en sådan tillvaro alltid redan från det uppenbara Intet.
   Att vara till betyder: att hållas in i Intet”


Så skriver filosofen Heidegger i “Vad är metafysik”. Han diskuterar Intet och intighet, och menar att genom den existentiella ångesten uppenbaras Intet för oss på ett sätt som annars är otillgängligt. I ångesten ser vi vad vi verkligen är, vem vi verkligen är
   Har du någon gång sett den sista spillran av en människa krossas under sitt eget intellekt… då inser du hur skört livet är, hur fåfängt vi lever, hur mycket tid vi lägger ner på trivialiteter, hur meningslöst våra liv är för alla utom oss själva och våra närmaste

De deprimerade människorna lider, de har en outhärdlig ångest. Är de deprimerade för att de inte sett någonting, för att de inte upptäckt meningen med livet… eller beror deras depression på att de HAR sett någonting annat, bara alltför tydligt och bara alltför nära? Nämligen detta Intet, detta bortryckande av varandet tills allt som återstår är noll och ingenting
   Har de deprimerade helt enkelt sett sanningen om existensen? Har de vikt undan skynket och sett Trollkarlen för vad han är: en ynklig, meningslös och värdelös charlatan?
   De som insett denna sanning men lärt sig leva med den utan att förtrösta, de är värda all respekt och heder. De har i sanning levt

Om fem månader är det val i Sverige (= äntligen en ny regering?). En politisk förändring tror jag många tycker är välkommet. Opinionsmätningarna har ju sett lite olika ut den senaste tiden, ena gången pekar de till högerns fördel, andra gånger till vänsterns fördel. Förtroendet för Reinfeldt har ju verkat vara högre än för Sahlin, vilket jag faktiskt tror snarare visar på misstroendet emot Sahlin, än att folk verkligen står bakom Reinfeldt och hans politik

Kritiken emot högerns politik har ju varit väldigt skarp, särskilt för fyra år sen i början av mandatperioden, och den har knappast svalnat något nämnvärt under åren. Valet mellan "arbetslinjen" och "bidragslinjen" som högern vill beskriva det är inte helt sanningsenlig. Oppositionens politik handlar inte om att ge folk bidrag när de inte vill arbeta, utan snarare göra det möjligt för de som inte har möjlighet att arbeta att ändå överleva och ha ett någorlunda drägligt liv
   Alliansen verkar se på människor som inte kan arbeta som fuskare och "bidragsberoende". Högern vill istället tvinga folk ut i arbete, med orden "det lönar sig att arbeta" som sitt propositio maxima… men därifrån är det inte särskilt långt till "arbeit macht frei"
   Att beskriva vänsterns politik som en "bidragslinje" tycker jag ger fel associationer, och jag tror att detta är ett medvetet drag av högern. Det är ett "strawman-argument", dvs. att man ger en beskrivning av den andres position som inte stämmer med verkligheten, och sedan kritisera den påstådda hållningen, istället för att bemöta de riktiga argumenten som förs fram av motståndaren
   Ett annat exempel på detta är när Mats Odell beskriver de rödgrönas ekonomiska politik som en "toblerone-politik", där man "tar det på kortet" och skickar räkningen till svenska folket. Detta är helt felaktigt, och det är ett tydligt exempel på hur smutsiga trick desperata politiker är villiga att ta till för att vinna väljare. Det här valet har ju förutspåtts bli ett "smutsigt" val med många liknande fula knep. Förhoppningsvis kommer inte sådana knep att slå väl ut, jag är också väldigt glad att se att de rödgröna inte har gjort några liknande utspel om alliansens politik

Jag har alltid röstat på Miljöpartiet, i de två val jag har röstat i sedan jag blev myndig, och det gör jag antagligen även i höst. Jag har funderat på att rösta på socialdemokraterna, men det finns vissa saker som får mig att inte vilja göra det, bland annat att de är för Förbifart Stockholm, den motorväg som i så fall ska byggas väster om Stockholm, i syfte att avlasta bland annat Essingeleden från den tung trafik och utsläpp
   MP är å andra sidan är emot detta, de vill istället satsa på kollektivtrafiken, bättre utbyggnad och bättre underhåll, vilket jag hellre ser än en motorväg som underlättar för människor att fortsätta använda bilen istället för att åka kollektivt
   En folkomröstning om Förbifart Stockholm väntar i höst om de rödgröna vinner valet, vilket av några politiska kommentatorer (samt alliansen) har beskrivits som en nödlösning på grund av oenigheten mellan de rödgröna i frågan. Men jag tycker tvärtom det är ett utmärkt val att låta stockholmarna själva bestämma om ett pass så stort mångmiljard projekt, speciellt då det påverkar människor så pass påtagligt
   De rödgröna tänker även höja bensinskatten om de viner valet i höst, vilket jag också tycker är helt rätt. Detta tvingar folk att hitta alternativa lösningar, samt att ny teknik på så sätt får större efterfrågan, och mer miljövänliga alternativ än fossila bränslen tillåta utvecklas och spridas i landet

En annan anledning till att jag inte röstar på S är väl att mitt förtroende för Mona Sahlin kanske inte heller är det bästa. En sak hon dock ska ha mycket cudos för är hennes kompromisslösa hållning emot Sverigedemokraterna, en hållning som Reinfeldt och alliansen inte har intagit lika starkt. Jag är faktiskt lite orolig för högerns relation till Sverigedemokraterna, och hur det politiska läget skulle se ut om alliansen vinner valet i höst och Sverigedemokraterna dessutom kommer in i riksdagen. Även detta är ett tungt vägande skäl till att jag röstar vänster och inte höger


Dagens musiktips: Bob Dylan - "Most likely you go your way and I'll go mine"

If I don’t know what god is it is impossible for me to try to negate god. God is defined differently, therefore the negation from the atheist is different in most situations, depending on how “god” is defined. But atheism is still the default position, since the defined claim needs to be proven. When the defined claim about a god is proven, then and only then is it justified to believe it

Let’s start with a simple statement:

   “I believe in god”

The statement above needs to be defined in order to make it meaningful. Now compare it to this statement:

   “I believe in the sun, and I call the sun ‘god’”

The second statement is much more compelling, since the term “god” is defined as something we can see and investigate on
   But since there generally is no satisfying definition of a god that everyone agrees on, the statement “I believe in god” is virtually meaningless. The statement is different for each individual, and as is shown above it always needs a definition to have any meaning at all. There is a saying that “there are as many gods as there are people”
   The definition of god needs to be of the kind that it:

     i) only includes things and/or phenomena that aren’t already explained,
       doesn’t have a definition, and doesn’t already have a name
    ii) excludes things and/or phenomena that are already explained, does have a definition,
       and does already have a name

The two criteria above are necessary, firstly in order to avoid confusion and give wrong connotations, and secondly because things and phenomena that already are explained and have been given a name are in no need for further definitions or explanations. Explained things and phenomena are already defined, otherwise they wouldn’t be what they are, and wouldn’t be called what they are called
   Let’s look again at the statement:

   “I believe in the sun, and I call the sun ‘god’”

Here, “god” is defined as “the sun”. But since the sun already has a working definition, i.e. we know what the sun is, the statement violates both of the two criteria above. It includes a phenomena, “the sun“, that already has an explanation, a definition and a name. To infer the term “god” to represent the sun gives the wrong connotations, and it unnecessarily gives the sun a new label, a new name, and (probably) new characteristics
   So it is easy to see why the two criteria above are necessary when defining god, and a lot of confusion and unnecessary debating could be avoided by keeping them in mind

*     *     *

But this is of course "god of the gaps". That is, filling in god wherever we have a gap in our knowledge. When that gap is filled there is no longer any need for god to occupy it, for the reasons stated above. In that way god keeps getting pushed further and further back as our knowledge is increasing
   God will only disappear completely when we know all that there is to know, untill then there will always be gaps for a god to occupy