KarlHenrikKarlsson

För några dagar sedan skrev jag en kommentar till en video på youtube. Jag gör det inte så ofta, bara ibland när jag känner mig tvingad att invända emot direkta felaktigheter i en video. Det finns så klart en del idioter på nätet, men jag hade faktiskt inte väntat mig så kraftiga reaktioner på kommentaren jag skrev
   Videon jag kommenterade på heter “Goodbye Sweden”, och är inspelad av Pat Condell, en relativt känd engelsk användare vars videor på youtube ofta brukar handla om religionskritik, religion i allmänhet men ofta handlar det om kritik av islam. Den här videon handlade bland annat om att Sverige nu explicit skrivit in sin mångkultur i grundlagen, och som konsekvens av detta svenska värderingar och normer kommer försvinna. Visst kan man kritisera att invånarna i Sverige inte var med att rösta igenom den nya grundlagen, men den här kritiken handlade mer om vad som stod i den än hur den kom till. Videon tog också upp att den svenska massinvandringen lett till att Sverige nu har stora sociala och brottsliga problem som är direkt kopplade till invandringen

Här är videon som jag kommenterade på, ni kan väl avgöra själva om det jag skrev i kommentaren nedanför var rättfärdigat eller inte:

Jag har i metro nu minst två eller tre gånger läst insändare som ifrågasätter den globala uppvärmningen med hänvisning till att vi i Sverige har kalla vintrar med flera minusgrader. Frågeställningen verkar vara att: om global uppvärmning är ett faktum, varför har vi det då så kallt i Sverige på vintrarna?
   Jag tycker faktiskt lite synd om människor som tydligen är så upptagna att de inte kan göra tio minuters research på wikipedia eller google och ta reda på vad global uppvärmning egentligen är för något. Den typiska bilden av global uppvärmning är ju att polarisarna smälter, vattennivån höjs och klimatet blir varmare överallt, men det är faktiskt lite mer komplicerat än så
   Anledningen till att den globala uppvärmningen faktiskt kan ge oss här i Norden ett kallare klimat, beror på att temperaturhöjningen påverkar Golfströmmen genom ökade mängder färskvatten i Atlanten från det smältande Arktis och Grönland i norr. Detta får till följd att saltvattenhalten i vattnet förändras och försvagar de varma strömmarna. Golfströmmen, som sträcker sig ända från mexikanska golfen till oss i norden, förser oss med varma undervattensströmmar och är så att säga vårt “element”. En höjning av den globala medeltemperaturen skulle kunna få som följd att Golfströmmen blir svagare, och inte för med sig de varma strömmarna i lika hög utsträckning till de nordliga länderna, vilket alltså innebär att vi i Sverige paradoxalt nog får ett kallare klimat än tidigare på vintern
   Bara för att fenomenet har namnet “global uppvärmning” innebär det inte att det bildar ett tropiskt klimat över hela jordklotet. Det är alltså den globala medeltemperaturen som höjs, vilket faktiskt får till följd att vi får extrema temperaturer åt båda hållen, både extrem värme och extrem kyla, beroende på årstid och i vilken del av världen vi bor


Dagens musiktips: Concrete Blonde - "Bloodletting (the vampire song)"

Nu är det vinter igen, och det brukar numera innebära förseningar och flera timmars väntan för flera tusen, kanske hundratusen människor runt om i landet. Folk tappar mer och mer förtroendet för SJ, men vems är egentligen felet?
   Underhållet till järnvägar sänks med 700 miljoner av regeringen, trots uppenbart stora och allvarliga problem. Ansvaret läggs av regeringen på SJ och Trafikverket, som dock verkar göra allt de kan för att lösa problemen. Att ha mer pengar att röra sig med vore ju inte direkt någon nackdel i deras arbete
   Istället har regeringen velat satsa 28 miljarder på projektet Förbifart Stockholm, ett projekt som fått mycket kritik från oppositionen, pengar som annars skulle kunna ha gått till exempel till att rusta upp Sveriges järnvägar, bygga flera spår och göra större satsningar på kollektivtrafik, någonting som vänsterpartierna i riksdagen länge sagt att de vill göra (med undantag för S som är för Förbifart Stockholm, dock vill även de se större satsningar på kollektivtrafik)
   Anledningen till Förbifart Stockholm var ju att trängseln inne i staden skulle minska, men det går ju naturligtvis att minska trängseln på många andra sätt. Trängelskatt är en metod, en kraftigt utbyggd och väl fungerande kollektivtrafik är en annan

Vad har regeringen egentligen emot spårvägar och kollektivtrafik? Sådana felprioriteringar kan få katastrofala konsekvenser i framtiden. För att på allvar bli ett grönt och miljövänligt land MÅSTE vi satsa på sådana saker som kollektivtrafik och järnvägar, samt satsa på gröna energikällor vilket det redan finns en efterfrågan på. Men regeringen vill tydligen göra precis tvärtom: satsa på vägar, inte bygga ut de gröna energikällorna utan istället satsa på att rusta upp de gamla kärnkraftverken
   Vad är det de egentligen vill göra? Sverige kan inte vara beroende av bensin och kärnkraft i framtiden, oljan kommer förr eller senare att ta slut och kärnkraften kommer sannolikt att vara förlegad om kanske hundra år, vilket innebär att vi då inte längre har något val än att ställa om. Så varför inte börja redan nu, så övergången blir så lätt och mjuk som möjligt?


Dagens musiktips: They might be giants - "Mammal"

Det handlar om “livsstilsboende”, ett koncept med vilket det nya boprojektet Norra Djurgådsstaden i Stockholm lanseras. Livsstilsboende går ut på att de som bosätter sig i området måste följa ett antal regler, vilka bland annat innefattar viljan att äta, motionera och sopsortera rätt, samt bruka exempelvis el och vatten så sparsamt som möjligt. Detta är alltså krav som de som vill bosätta sig i området måste följa för att få leva där
   DN publicerade för ett par veckor sedan en artikel om detta, och i dagens DN skriver Karin Johannisson i ämnet. Hon jämför det nya broprojektet med den “hälsohysteri” som rådde i början av 1900-talet i Sverige, och det folkhälsoprogram som utformades under 1930-talet. Grundtanken då var att individen var en del i en större helhet, en kugge i ett hjul, där den enskilda individen var kuggen och det stora hjulet samhället
   Den hälsosamma människa som man försökte skapa i början av 1900-talet hade naturligtvis kopplingar till den rasbiologiska forskning som bedrevs i Sverige vid denna tid, och som Sverige var världsledande i. Hitlers Tyskland skulle också omsätta tanken om “den perfekta människan” i praktiken under andra världskriget, med obehagliga konsekvenser. Jag behöver nog inte påminna om hur till exempel de förståndshandikappade behandlades i Tyskland under Hitlers regim

Samma tanke som då, om än i något mildare form, tycker jag mig se gå fram på bred front i samhället idag. Man ska vara frisk, arbetsför och leva miljövänligt. Detta är alla egenskaper jag omöjligt kan motsätta mig, det finns ingenting negativt i själva tanken. Ändå finns det en rad problem med att omsätta detta i praktiken
   Det första problemet blir när man ska definiera exakt vad det innebär att leva ett hälsosamt liv. Detta varierar ju väldigt mycket från person till person i och med att människor har olika behov. Människor har olika uppfattningar om vad som är hälsosamt och inte, och det skulle sannolikt bli väldigt svårt att enas om detta
   Det andra problemet uppkommer när människor lägger sig i andra människors livsföring i alltför hög utsträckning. Jag kallar denna typ av människor för hälsofascisterna. De som “vet” vad som är bra, och som gör allt de kan för att få andra människor att leva precis likadant som de själva gör. Det är en typ av förmyndarmentalitet som jag ogillar starkt. Det är en mänsklig rättighet att leva sitt liv precis som man vill, förutsatt att det inte påverkar andra negativt. Jag vill inte leva i ett samhälle som skapats av sagda hälsofascister. Dessutom är det som sagt svårt att dra gränserna för vad som är hälsosamt och inte. Ska människor förbjudas att röka tobak överhuvudtaget? Ska vi ha ett alkoholförbud? Ska vi göra fet mat olaglig? Listan kan göras lång på saker som inte är hälsonyttiga
   Det tredje problemet blir när man alltför ofta tittar bara på om en viss “aktivitet” är hälsosam eller inte, och ignorerar att aktiviteten kan ha andra fördelar. Jag är själv rökare, och jag är naturligtvis mycket väl medveten om att rökning knappast är nyttigt för mig. Trots det röker jag ibland… varför? Jo, för att det ger mig någonting annat, när jag till exempel är stressad kan en cigarett hjälpa mig att hitta lugnet igen och koppla av. Även om det inte rent medicinskt är nyttigt, så är det nyttigt på ett annat sätt. Samma sak om jag till exempel vill äta en Big Mac på McDonalds, jag är medveten om att det inte är den mest nyttiga maten jag kan stoppa i mig, men den är däremot mycket god! Men godhet kanske också är någonting negativt?

Är det bara jag, eller har denna hälsohysteri gått lite för långt? Om hälsofascisterna skulle få bestämma skulle jag få skära bort en hel del av det som höjer min personliga livskvalitet, och det tänker jag inte gå med på. Det är helt okej att säga att människor ska leva miljövänligt, till exempel genom att källsortera, spara på vatten och el etc. Men det är en helt annan sak att säga att “så här måste du göra för att bli accepterad i vår gemenskap”, det kan bara beskrivas som fascism, och även om jag inser att jag överdriver lite grann, så vet jag med säkerhet att det finns människor därute som skulle vilja göra det olagligt att till exempel röka eller dricka alkohol
   Jag har ingenting emot att människor lever sunt och hälsosamt, men det går för långt när man försöker tvinga andra att också göra det. Låt människor vara människor, med alla sina fel och brister istället. Sluta inkräkta på den personliga integriteten, respektera att alla inte har samma mål att leva tills de är hundra år som du kanske har. Det som höjer en människas livskvalitet behöver inte alltid vara “nyttigt”, men eftersom det här är det enda livet jag har så lever jag hellre ett lite kortare liv som jag verkligen har njutit av och ägnat åt saker jag tycker om (även om de är skadliga), än ett långt liv där jag har ägnat all min tid åt min hälsa, i det enda syftet att leva lite, lite längre


Dagens musiktips: Roxy Music - "The thrill of it all"

Invånarna i Kalifornien i USA röstar idag för om cannabis ska bli lagligt eller inte i delstaten. Med anledning av det tänkte jag delge er några av mina tankar kring just legaliseringen av cannabis, även om det mesta av det jag har att säga antagligen redan har förts fram från flera olika håll, i en debatt som blir alltmer livligare även i Sverige

Jag är själv för en legalisering av Cannabis, jag ska här föra fram mina argument varför jag har intagit den ståndpunkten
   Det enkla svaret till varför jag är för en legalisering är att det helt enkelt inte finns något riktigt bra argument för att cannabis borde vara olagligt. Däremot finns det många giltiga argument för en legalisering
   Det första argumentet, och kanske det starkaste, är att den svarta marknaden skulle försvinna. På den svarta marknaden, som oundvikligen uppstår när man gör någonting som människor efterfrågar olagligt, säljs idag marijuana och hasch i oerhörda mängder. Säljarna drar in oerhörda mängder pengar, som genom en legalisering istället skulle ha gått direkt till staten, pengar som skulle kunna användas till att bygga upp välfärden i Sverige. Denna inkomstkälla går helt förlorad eftersom cannabis idag är olagligt

Det sägs ofta att cannabis har en skadlig effekt på användaren, och visst kan det i vissa fall finnas negativa konsekvenser, men dessa är oftast mycket små och marginella. Cannabis sägs vara beroendeframkallande, när detta faktiskt inte är sant. Att röka marijuana eller hasch har endast en lugnande verkan på användaren. Det finns inget fysiskt beroende, utan endast ett “mentalt beroende”
   Men det är framför allt viktigt att skilja på bruk och missbruk, detta gäller inte bara rökning av cannabis. I stort sett allting kan bli skadligt om det missbrukas, man skulle kunna ta upp exempel som fet mat eller kaffedrickande. Att bruka cannabis är någonting helt annat än att missbruka, ändå hörs i den offentliga debatten nästan bara röster som hela tiden talar om missbruk
   Det är också viktigt att påpeka att tobaksrökning och alkohol är långt mer beroendeframkallande än marijuana och hasch. Tobak och alkohol har också långt värre och fler negativa konsekvenser, både för samhället och den enskilde individen. Det är ett oerhört hyckleri att vara så starkt emot legaliseringen av cannabis, men samtidigt vara för att alkohol och tobak fortfarande ska vara lagligt. Ett hyckleri som är väldigt utbrett i samhället, och som de flesta kanske inte ens reflekterar över
   Vore man konsekvent skulle man, om man är emot legalisering av cannabis, vara lika starkt (om inte starkare) emot att alkohol och tobak ska fortsätta vara lagligt. Men nu är ju Sverige ett land som har en liberal hållning emot just alkohol och tobak, som i dagligt tal sällan kallas för just “droger” även om de tekniskt sett är det. Men bara för att någonting accepteras i ett samhälle, alternativt fördöms av ett samhälle, betyder absolut inte att det som accepteras är positivt och det som fördöms negativt

Anledningen till att alkohol och tobak är lagligt medan cannabis är olagligt, är ju att både alkoholen och tobaken är så starkt förankrade i vårt samhälle. Cannabis är det inte, men rökningen av både marijuana och hasch ökar kraftigt i Sverige och runt om i världen, och vi kanske snart har nått till en punkt där moralpredikningarna om de påstått negativa konsekvenserna av att bruka cannabis tystnar, då fler och fler människor inser att det oftast är halvsanningar eller rena lögner som det handlar om, och att det egentligen inte finns något giltigt argument emot en legalisering
   Det är egentligen något märkligt, nästan skrattretande, hur människor kan vara så kategoriskt emot cannabis utan att riktigt ha några bra argument för detta. Man kan undra om dessa människor verkligen har tänkt igenom sin ståndpunkt eller om de gått på de otaliga moralpredikningar som från olika håll fördömt drogen. Man kunde ju önska att människor vågade tänka själva i lite större utsträckning, och dra slutsatser baserade på kritiskt tänkande snarare än vad som är politiskt korrekt

Legaliseringen av cannabis skulle enbart ha positiva effekter för samhället, den svarta marknaden för drogen skulle försvinna helt och de oskyldiga offren, som satts i fängelse eller fått böta för innehav av cannabis på grund av den oerhörda dubbelmoral som finns i samhället i denna fråga, skulle istället respekteras som de fria människor de är. Det är dags att vakna upp nu, och sluta hålla fast vid de gamla myterna om cannabis som en skadlig och destruktiv drog
   Att bruka cannabis borde inte vara kriminellt! Det är dags för en liberalare drogpolitik och en mer saklig debatt om detta i Sverige


Dagens musiktips: Bob Dylan - "Rainy day women #12 & 35"

Idag var jag tillsammans med några ifrån Unga Humanister på Harmoni-expo, en mässa i Solna för alternativ medicinering och "andlig hälsa", det var faktiskt väldigt intressant att vara där endast i studiesyfte och observera vad som pågick. Här är några reflektioner från mässan

När man vandrar omkring bland medium, spådamer och diverse “andliga läkare” är det lätt att bli förvillad att tro att de verkligen säljer någonting värt att ta på allvar. Jag tror att när sådana saker som Healing och mediala förmågor placeras i en kontext där det hela framstår som någonting seriöst och trovärdigt, så är det nog många människor som blir “lurade“. Dock skulle antagligen en riktig skeptiker aldrig låta sig övertygas av någonting annat än vetenskapliga undersökningar
   Som skeptiker och ateist blir man slagen av hur villiga människor är att tro på sådana saker som spådom eller healing och avsaknaden av kritiskt tänkande, kan det handla om någon slags masshypnos? Troligen inte. När man tänker efter är det kanske inte så konstigt, alla människor behöver någonting att tro på, och just det övernaturliga har förstås alltid haft en speciell dragningskraft
   Men är de humanistiska värderingarna och pseudovetenskap verkligen varandra uteslutande? Jag skulle svara ja, just på grund av pseudovetenskapens natur. Pseudovetenskap är per definition icke-bevisbar, om pseudovetenskapen kunde bevisas skulle den naturligtvis genast tappa prefixet “pseudo” och bli bara “vetenskap”
   Humanismen i sig är traditionellt av skeptisk natur, men det finns faktiskt ingenting som säger att inte en religiös människa skulle kunna anta ett humanistiskt förhållningssätt till världen, man skulle faktiskt kunna vara troende och dela många (om inte alla) av de värderingar en humanist lever efter
   Men den stora skärningspunkten mellan just humanism och pseudovetenskap uppstår när man försöker sälja produkter eller tjänster till människor som sägs ha en viss effekt eller verkan, men som i praktiken inte gör någonting alls. Detta kan inte klassas som någonting annat än lurendrejeri och falsk marknadsföring
   En vetenskaplig demonstration av effekten av det som marknadsförs vore att önska, tyvärr är det antagligen önsketänkande att vetenskapligt kunna testa alla pseudovetenskapliga anspråk, och även vid tillfällen då detta gjorts och tydligt visat att sagda anspråk varit falska, så har det alltid förklarats bort med hänvisning till “negativa energier”, “felaktiga förhållanden” eller “oärliga motiv” hos skeptikern

Ett bra exempel från mässan är Amega-staven, eller “trollspöet“ som det också kallas. En påstått vetenskapligt baserad produkt som syftar till att hela människor från diverse krämpor och sjukdomar. Det hela sägs vara baserat på zero point energy, eller nollpunkts-energi, vilket betyder att staven påverkar de allra minsta beståndsdelarna av människan och helar människor på kvantumnivå
   Detta har naturligtvis aldrig blivit vetenskapligt bevisat, då det som sagt i så fall redan skulle ha rått vetenskaplig konsensus om att det verkligen var en beprövad och effektiv metod att göra människor friskare
   Amega-staven har måhända inget vetenskapligt värde och det finns inga vetenskapliga belägg för att den verkligen fungerar, men ändå tror många människor uppenbarligen på den. Detta visar på pseudovetenskapens och det övernaturligas starka attraktionskraft, samt människors vilja att ge efter för önsketänkande. Detta fenomen blir verkligen tydligt när man går på en sådan mässa bland människor som verkligen tar pseudovetenskap på allvar. Men framför allt visar det på vikten av att en organisation som Humanisterna existerar i Sverige, för att möta de pseudovetenskapliga rörelserna i samhället och att upplysa människor om varför dessa inte bör tas på allvar

I årets val har opinionsundersökningarna visat att många väljare bytt, inte bara politiskt parti, utan även flyttat sig över blockgränsen, både från höger till vänster och från vänster till höger. Anledningen till denna “flyktighet” hos väljarna har av en del förklarats med bristen på tydliga ideologiska tankegångar, både hos de politiska partierna i stort och hos de enskilda politikerna
   Rotlösheten många väljare känner, det vill säga oförmågan att identifiera sig starkt med ett visst politiskt parti, har enligt mig mindre betydelse än förmågan att identifiera sig starkt med många olika partier på en och samma gång. När de politiska partierna tar upp ungefär samma frågor och har mer eller mindre liknande lösningar (självklart beroende på frågan) känns den personliga partitillhörigheten förlegad och i många avseenden onödig. Lojalitet med ett visst parti har blivit någonting som väljarna inte värdesätter längre. Sakfrågorna har tagit över allt mer. För att citera min pappa: “alla partier har ju någon fråga just de verkar ha den bästa lösningen på”

En undersökning gjord av Demoskop visar att ungefär 13% av väljarkåren bytte block, och hela 34% sade sig helt sakna ideologisk grund. Det betyder att de som till exempel röstade på Alliansen i årets val mycket väl, och framför allt mycket snabbt, kan byta block och istället föra de rödgröna till makten i valet 2014
   Moderaternas rörelse emot mitten av den politiska skalan, och deras nya beteckning som “Sveriges enda arbetarparti”, är ett tydligt exempel på hur ideologierna får stå tillbaka för sakfrågorna, och är förstås en av anledningarna att de lyckats locka till sig väljare från vänsterkanten. Bristen på ideologi var också någonting som har bidragit till socialdemokraternas två senaste katastrofval, med sjunkande väljarstöd och bristande förtroende. Många av de som tidigare identifierat sig starkt med sossarna har gått över till moderaterna
   Anledningen till att alliansen “vann” valet (citattecknen på grund av att de inte längre har en majoritet av väljarna bakom sig) är mycket tack vare det starka förtroendet för just moderaterna, vilket syns tydligt i och med att de gör sitt starkaste val någonsin, framför allt beror detta på det starka förtroendet många känner för Fredrik Reinfeldt
   Detta tenderar att flyta över i någonting liknande en personkult, även om jag inser att det är att överdriva kraftigt så är det inte utan att tanken på personkulter kräng de politiska ledarna är det som ersätter avsaknaden av partipolitisk tillhörighet. Vi väljare hör inte längre konsekvent till ett parti, vi är inte längre sossar, moderater, centerpartister eller vänsterpartister, utan går snarare på ledarskap och trovärdighet än partipolitiskt innehåll
   Jag tror att anledningen till att alliansen fick förnyat förtroende och möjlighet att regera vidare beror till stor del på vad som kan kallas personkulten kring Reinfeldt, samtidigt som de rödgrönas avsaknad av trovärdigt politiskt ledarskap naturligtvis också hade en roll att spela. Paralleller kan dras med Obama-hypen i USA under det amerikanska presidentvalet 2008 och tiden därefter (även om Reinfeldt knappast kan påstås vara Sveriges motsvarighet till Obama)

Om denna politiska utveckling är positiv eller negativ är svårt att säga. Å ena sidan är likheten mellan de politiska partierna ett tecken på att politiken i Sverige idag är av en alltmer saklig och "öppen-för-kompromisser" natur (med undantag för sverigedemokraterna och kanske även vänsterpartiet), och detta i sig skulle kunna tolkas som någonting positivt, eftersom extremfall som exempelvis sverigedemokraterna tenderar att “störa den politiska ordningen” med alltför radikala förslag som är omöjliga att genomföra i praktiken och som inget av de andra regeringspartierna skriver under på
   Å andra sidan riskerar ett alltför stort fokus på enskilda politiker att lägga större vikt på vem som säger någonting, snarare än vad som sägs. Auktoritära ledarskap är beroende av hur stor vikt lyssnarna, i det här fallet väljarna, lägger i det: om stor vikt och betydelse läggs hos auktoriteten, om denne till exempel har visat sig vara pålitlig och trovärdig i olika frågor, får denne en enorm makt att styra opinionen, både hos sina egna och hos andra. Det är förresten precis så religiösa sekter uppstår

Så personkulter är någonting negativt, någonting vi bör undvika, men den politiska utvecklingen med allt mer likartad politik och politiska lösningar verkar ha få den effekten på det politiska klimatet. Att fästa alltför stor vikt vid vem som säger någonting snarare än vad som egentligen sägs och vilka konsekvenser detta får kan leda väldigt fel. Jag hoppas att de politiska ideologierna blir tydligare i valrörelsen 2014, så att väljare i högre utsträckning känner tillhörighet och trygghet hos våra förtroendevalda, snarare än att fokusera på kortsiktig sakfrågepolitik

Det är allmänt känt att religionen mer och mer tappar inflytande i världen idag, åtminstone i vissa delar av världen och hos vissa delar av befolkningen. Samtidigt är hotet från destruktiva religiösa krafter i världen stort, det var inte mer än nio år sedan World Trade Center föll, och idag sägs islamistiska krafter planera flera attentat i Västeuropa
   Jag är ingen psykolog, och tänker inte ge mig på att försöka förklara dessa något motstridiga fenomen, utan tänkte istället ge en möjlig förklaring till dem utifrån mina egna erfarenheter och tankar. Det är absolut ingen seriös analys, utan bara någonting jag har kommit att tänka på den senaste tiden

I dessa dagar av existentiell oro och ångest behövs kanske en andra Upplysning, en existentiell upplysning, en revolution av idéer och nya tankesätt som förändrar världen vi lever i. Till stor del håller detta redan på att hända, runtom i världen tappar religionen status och anseende, och de människor som blint följer religiösa dogmer utan att ifrågasätta dem blir allt färre. Då religionens dogmer faller sönder och samman i allt större utsträckning behöver vissa människor någonting annat att hålla fast vid
   Detta andra vore i mina ögon livet självt, att lämna världen som en bättre plats än när man kom in i den. Eller varför inte utgå ifrån hedonismens filosofi: att söka utvinna största möjliga njutning av livet, men samtidigt se till att göra den minsta möjliga skada, både på andra människor och planeten vi alla delar
   Oscar Wilde sa för över hundra år sedan att: “Lagar är till för idioter, vi andra använder vårt sunda förnuft”. Det är ett av mina absoluta favoritcitat, just för att det är så oerhört träffande och säger egentligen allt som behöver sägas!

Jag har hört eller läst någonstans att ju mer moralisk en människa anser sig vara, desto mer benägen är hon att begå atrociteter och bryta emot samma moral. Hon anser sig vara så fylld av moral att hon har rätt att bryta emot den… hon är solipsismisk, egocentrisk, så uppfylld av sin egen varelses storhet att hon anser sig stå över alla världsliga lagar och regler
   Kan det vara det som är, om inte den enda så åtminstone den främsta anledningen till att världen ser ut som den gör idag? Har vi utvecklat vår moral till en punkt där den är så pass naturlig för oss, där den kommer så intuitivt till oss att vi inte ens behöver begrunda den särskilt mycket? Har vi blivit så pass etiska varelser att vi tror oss vara något slags övermänniskor?
   Kort sagt: har vi blivit för moraliska för vårt eget bästa?
   Evolution i alla ära, men paradoxalt nog kan det i det långa loppet ha varit en fördel om vi stannat i träden och förblivit vegetarianer. Varför tror vi förresten att vi är bättre än aporna, primaterna? Vad är det som säger att intelligens, denna mänskliga nisch, är någonting positivt? Är en intelligent människa lyckligare än en ointelligent? Knappast, det kan ibland snarare vara tvärtom. Att finna nöje i de små sakerna, “to see the world in a grain of sand and heaven in a wild flower“ som William Blake utryckte det, kan vara långt mer tillfredställande än en djup kontemplation över universums oändlighet och alltings meningslöshet
   Ett personligt mikrokosmos kan vara nog så tillfredställande

Varje gång jag stirrar upp emot natthimlen och fylls av den där känslan av hur liten jag egentligen är går det som en stöt genom mig… det är den enda gång jag fortfarande kan få kalla kårar
   De atomer som jag är uppbyggd av har en gång funnits i kärnan av en sol flera tusentals ljusår bort… den tanken är svindlande. Blottade inför ett potentiellt oändligt makrokosmos, hur kan någon människa egentligen tro sig vara större än en annan?
   Det finns ett begrepp som heter cosmic angst, kosmisk ångest, vilket syftar till den ångest det framkallar att kontemplera vår egen plats i universum, att förstå hur små vi är i relation till universum

Det är en märklig känsla… detta att kontemplera sin egen oundvikliga död och förruttnelse. Att i sanning förstå vad det innebär att sluta existera, det är nästan en outhärdlig tanke. Inte undra på att människan i alla tider har sökt sig till sina gudar för att lätta på den existentiella ångest som är konsekvensen av att förstå universum alltför väl… att vara alltför intelligent… att vara alltför moralisk
   Kanske är detta förklaringen till att religionen ännu på 2000-talet står så stark som den gör. Det är inte konstigt att människor, inför tanken på den oundvikliga döden och upphörandet att existera känner stor skräck och ångest, och då är det heller inte konstigt om man greppar efter halmstrån för att hitta någonting att hålla fast vid
   Det som är människans uppgift inför framtiden är att acceptera sin dödlighet till fullo, och sedan lära sig leva med den ibland mycket svåra ångesten det innebär att inse att vi lever på en obetydlig liten planet i Vintergatans utkant, i ett meningslöst och likgiltigt universum


Dagens musiktips: John Lennon - "You are here"